- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 4. Reseminnen (från åren 1835 och 1836) /
115

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

frieisens fröjd var synlig hos alla, äfvensom ifvem att komma
i gång, ehuru grann utsigten var af Genuas amfitheater sedd
i aftonglans från det ett par hundra famnar från kajen
hvilan-de fartyget. Vår affärd belystes af solens sjunkande i hafvet
nära Nizzakusten, och straxt vardt natt. Alla rännde då ned i
salongerna. Jag hörde till de första. Der förenade snart
den gemensamma frihetsfröjden de förut sinsemellan
villfram-mande. Italienare, Tyskar, Fransoser, Engelsmän, Belgier, blefvo
en familj, hvari dock Svensken allena ej kände sig rigtigt som
ledamot. När alla de andra med stormande bifall slöto sig
kring den sjungande och guitarrspelande Signor Malagrida och
de begge Engelsmännen började traktera med grogg öfver
laget, gick den der enslingen ensam upp på det tysta däcket
och njöt länge af den ljumma guldstjernblinkande himmelen
och af de fosforlysande forsarna kring fartygets för och hjul.
Och detta en natt i slutet af November! Efter en lätt souper,
inhemtad i salongen M 2 — ej utan klagan Öfver intrång från
dess redan i sina kojer hvilande rättmätige åbor — kröp han
ned i sin egen och somnade, obemärkt, från den ännu
fortfarande fröjden. — Ganska modererad var denna, när dagen gick
upp, men ingen sol syntes, och ett envist hotande duggregn
dref de upptittande tillbaka under däck. En hvar tröstade sig
▼äl dock med föreställningen att om få timmar landa i det
älskliga Toscana. Omkring kl. 10 syntes ock Livornos fyr och
öfriga torn. Snart var hamnens inlopp hunnet — men med
detsamma mötte ock signalen, som befallte oss stanna. En villa
var den oss förespeglade befrielsen. En slup lade till, för att
bringa oss till en ort, från hvilken vår Genuesiska förpestelse
ej skulle kunna bringa förderf öfver Mediceemas land. San
Roco heter holmen och det till karantän inrymda hospitalet.
Under mer och mindre högljudda imprecationer Öfver vårt öde,
öfver de oredliga uppgifterna, öfver den barnsliga spökrädslan
o. s. v. inskeppades vi och stodo snart uppställda långs efter
vårt fängelses mur på en half alns bred kaj, under en half
timmes tid piskade af det tilltagande regnet Ändtligen in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/4/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free