Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiska ffumbilicus mundi» äfven till föremål för universel
nyfikenhet; sådant var naturligt. Kanhända skulle nu — med
denna lätthet att utan Korns besökande dock kunna det
utantill — mången resande heldre skänka sin tid och sina depenser
till vinnande af andra, icke lika tillgängliga bekantskaper; men
det går icke an. Det skulle således synas som vore för hvarje
kunnig resande egentligen ingenting annat märkligt nytt i Kom,
än erfarenheten, huruvida för honom intrycket af det sedda
motsvarar den redan färdiga bilden i hans föreställning. Med
ett ord: öfver den rikedom och mångfald af herrlighet och af
styggelse, som täflande tränger sig på den Rom-besökandes
såväl sinnen som tankar, är turistlitteraturen redan så
öfverflö-dande, att jag äfven hos dig förutsätter den allmänna
hemma-staddheten på detta all verldens torg. Alla vägar, således äfven
fantasiens, gå företrädesvis dit. Dessa begagnas ock
flitigast, såsom minst kostsamma och minst besvärliga. Bland
materiella vägar torde du veta, att det är på Yia Flaminia,
som man från norden hinner målet, och att denna under de
sista milen går genom den öde Campagnan, der ingenting
möter nog storartadt att draga det spända ögat från den trakt,
der man väntar att få första anblicken af S. Peter. I samma
riktning ligger i alla fall hvad föröfrigt har storhet eller
skönhet, Soracte, Latiens och Sabinerlandets bergvågor och en glimt
af Tyrrheniska hafvet. Ändtligen, i det en till höger
skymmande landthöjd försvinner, ropar veturinen sitt: «Ecco la!», och
fjerran öfver horisonten står på en gång den blåa dömen,
ensam, så tyckes det, ty afståndet är ännu för stort att
synlig-göra ens de väldigaste af Koms öfriga storheter. Och länge
ännu står hon der allena. Först efter hand uppsträckas öfver
horisonten i hennes grannskap, tom och dömer, väldiga i sig,
men genom hennes närvaro nedtryckta. Snart gömmes dock
allt af det villa-prydda Monte Mario och af den från Porta
del Popolo tillmöteskommande förstaden. Hunnen genom denna
triumfbåge öfver en af det katolska Roms herrligaste eröfringar,
vår Christina, kan således den resande begynna en slags inven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
