Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hufvudraotivet för min längtan till Rom var åtrån att vid
katolicismens centrum sc, ora och i hvad mån verklig devotion,
såsom uttryck af tro på bekännelsens sanning, der kan finnas
eller rättare huru dess surrogater der gestalta sig. Första
frågan blir då, hvad är sann devotion? Den är väl djup af
vördnad, af inre hyllning, till följd af föremålets innerligt
erkända väsentliga helighet. Devotionens innersta föremål är
Gud, d. v. s. för en hvar dess begrepp om Gud. Vilkoret
för sann devotion måste således vara begreppets sanning.
Men nu är naturligtvis hos hvarje ändlig varelse äfven dess
föreställning, isynnerhet om det högsta, alltid ofullkomlig, hos
de flesta i hög grad. Det kan således aldrig bli frågan om en
qvantitativ sanning häri, men alltid om en qvalitativ, icke om
storheten, men om väsendet. Men ur katolikens föreställning
om Gud är redan genom läran om Papatet heligheten
bannlyst. Hvad är det för en Gud, som kan hafva en Vicarius?
Med hvad hyllning kan en sådan Gud af vårt hjerta
omfattas? Sann devotion är här icke möjlig. Och den
qualiscun-que vördnad, som här kan återstå, måste för öfrigt blifva allt
ringare i mån af den närmare bekantskapen med den alltid
skröpliga, ofta föraktliga person, af hvilken katolikerna skola
tro den Högste representerad. Det må vara tänkbart, att de
katoliker, som om påfven ej hafva uågon annan föreställning,
än den allmänna notionen af Guds vicarius, kunna om personen
hysa den mest ideala föreställning, så att intet annat
graverande återstår, än det alltid absurda af Guds representation
genom någon dödlig. Det må ock vara förklarligt och
förlåtligt, att hos de från Rom aflägsna katoliker det inplantade,
förnuftsqväfvande begreppet om den heliga kyrkan besegrar
tviflen om vicariatets möjlighet, om ock redan denna tanke
omöjliggör sann devotion. Huru måste det då förhålla sig
med den devotion, som skulle kunna finnas hos dem, för
hvilka personens icke blott allmänna skröplighet utan en
oändlighet af speciellt elände i dess karakter och förhållanden är
så en hvardagshistoria, som påfvens för Romarena?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
