- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 4. Reseminnen (från åren 1835 och 1836) /
152

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

håller ett tal, visserligen ofta fullt af vidskepelse och
osmaklighet, men någon gång äfven inspireradt af en sannare, djupare
känsla. En sådan predikan har jag nyligen afhört Den hade
till text språket: «Denna tidens vedermöda är icke att likna mot
den herrlighet som på oss uppenbaras skall.» Likväl tycktes
predikanten med detta «oss» egentligen mena dem, som i likhet
med fransiskanerna offrade hela verlden åt ett sådant heligt
lefverne. — Den andra försiggår i de lefvande begrafnas
kloster (convento delle vive sepolte), hvarest de heliga Jungfrurna
ifrån inträdets ögonblick äro så hermetiskt stängda från hela
den yttre verlden, att ej engång deras närmaste anförvandters
öden vidare komma till deras kunskap. Priorinnan ensam står
i beröring med den öfriga menskligheten och från hennes mun
får conventet ofta höra de orden: «Oss är en moder (fader,
syster, broder) död; bedjom för deras själ.» Åt hvarje nunna
är då öfverlemnadt att ana hvilken slaget kan hafva träffat.
På bestämd dag i hvarje vecka låta dessa jungfrur böra sin
sång från en förgallrad läktare i klosterkyrkan. Jag har rain
gifna stol dernere och försummar sällan stunden. Den ljufliga
melodien lärer väl aldrig gå ur mitt minne. Mellan hvarje
strof infaller den på kyrkogolfvet knäböjande menigheten med
sitt: ffSancta Maria ora pro nobis», äfvenledes på en melodi,
som är i samklang med den åter begynnande nunnesången. —
Till dessa andaktsförrättningar kan äfven läggas en tredje, men
som jag blott en enda gång bevistat. Under fastlagen hållas
i vissa kapeller, benämda oratorier, serskilda strängare, nattliga
devotioner. Om ett sådant oratorium, Cara Yita, nära intill
kyrkan sancta Maria in via lata, hade jag hört berättas, att
botöfningen der skedde så grundligt, att vid midnattstid alla
ljus släcktes och ej blott sjelfgisslande utan äfven inbördes
flagellation vidtoge. Så utomordentlig var dock ingalunda
strängheten vid den af mig besökta nattliga sammankomst. Tvärtom
blef sällskapet ganska animeradt i en helt annan riktning.
Predikanten ordade nemligen om det missbruk, att efter bikten
den hemkommande ofta bestormas af de hemmavarande med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/4/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free