Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litet spår finnes af en sådan protest, eller ens af en sådan
känsla, och häri hvilken nedslående dom öfver tidens
protestantism. Ja, icke romanismens styggelser eller jemmerligheter,
eller i allmänhet det ondas egna djup och tapperhet är —
då jag ransakar min känsla — det, som starkast eller
innerligast smärtar, utan saknaden eller svagheten af den
opposition, eller åtminstone indignation, som borde visa sig. Låt
oss betrakta den s. k. protestantiska mängd, som — mera
permanent såsom konstnär och under vissa månader mycket
talrikt såsom resande — här uppehåller sig. Hvad söka
de, och hvad se de i RomP Artisterna äro i allmänhet i
saknad både af den bildning och det intresse, som ger dem ens
öga för tillståndet här och för dess betydelse. Hos rätt
mången har till och med det fantasismekande i katolicismens
hel-gonverld och yttre pomp öfverväldigat de merendels fattiga
och lösliga förråd af ren religiositet, hvarmed de må ha
hit-kommit. Yi veta, att hos många har detta förråd varit så
eländigt, att det helt och hållet gifvits till spillo, antingen åt
en s. k. öfvertygelse, eller åt de timligaste fördelar. Äfven
hos de bästa är merendels den religiösa värmen absorberad af
den konstnärliga. Af artisterna är således ringa att vänta. —
Men af denna ojemförligt större och mångsidigare protestantiska
publik, som periodiskt öfversvämmar Italien, skulle man hafva
rätt att hoppas, att dén — likt Nilen — skulle underhålla en
fruktbarhet för sanningens säde. Inom denna publik finnas
alltid elementer af lärdom, af verldserfarenhet, och äfven af
snille, och om äfven den vida större delen kommer egentligen
af nyfikenhet och skådelystnad, kunde man vänta, att sjelfva
det för deras kyrkliga vanor stötande i de papistiska
företeelserna skulle till större och klarare lif väcka de hos dem
befintliga religiösa gnistor. Men hvad visar sig?
Genom att inbegripa de s. k. protestanterna under det
vidsträckta namnet akatoliker, hafva de romerska gifvit de förra
en fortjent benämning, ty af protestantism hafva dessa
merendels ingenting annat än det negativa att icke bekänna den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
