Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historia. De upplysningar, hvilka derigenom vunnits, äro
verkligen till en del så egna, att en och annan må anföras. Det
ena stycket heter, lika som dess hjelte, «Sedeslavo». Denne,
Carl den XII:s fältherre, var i hemlighet gift med konungens
syster Ulrika. Efter Carls död strömma naturligtvis friare till
hans efterträderska, ibland dessa isynnerhet hertig Adolf af
Holstein. Nu var af drottning Ulrika så beramadt, att först
genom en lysande seger öfver rikets fiender skulle äktenskapets
offentlighet och Sedeslavos medregentskap vinnas. Emellertid
hade det lyckats hertig Adolf att bemäktiga sig hemligheten
och den unga hittills gömda arfprinsen. Den stora scenen, då
Adolf med dolken mot dennes bröst vill aftvinga Ulrika
äktenskapslöftet, förvandlas från tragisk till en högst fröjdfull, då
i samma ögonblick trumpeterna skalla, Bysslands besegrare
Se-deslavo inträder, och Adolf faller för sin egen dolk. — Det
andra stycket heter: Gustavo terzo, nipote di Carlo dodecimo.
Det begynner vid den tid, då Carls neveu, Gustaf deu tredje,
förlorat sin store fältmarskalk, hertigen af Northumberland, och
vill gifta sig med enkan. Han är nemligen okunnig om att
denna redan hunnit förlofva sig med sin aflidne herres
efterträdare i befälet, den store Neummendorf. Denne, nu om
konungens frieri underrättad, förledes af svartsjuka till ett
förräderi, hvars frukt är svenskarnea nederlag vid «Ckimen» (se
programmet). Den ädle Gustaf, upplyst om dessa förhållanden, icke
allenast förlåter förräderiet, utan förenar de älskande, hvilka
åter af tacksamhet värfva ett regemente, nemligen just det,
genom hvilket Svenskarne i slutscenen vinna öfver Byssarne den
afgörande segern vid — Eredrikshall. Vare detta nog om de
dramatiska njutningarne. Det var ett supplement till den
redan i Pisa vunna innerligare bekantskapen med fäderneslandets
häfder. Publiken var förtjust* dess anspråk på minst
tvåhundra soldater var uppfyldt, mina anmärkningar mot det
historiska afvistes med försäkran, att sådant vet alltid
författaren bäst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
