Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få beskåda detta det utan tvifvel alirahsrrligaste bland Röma
tempel. I stil alldeles lika med Maria Maggiore ock DAmen i
Pisa, är det kolossalare än någondera äfven af dessa.
Huruvida det i 8ublimitet må t&fla med spetsbågstilens främsta verk,
derom vågar jag ej hafva ett tycke, ty den stilens
praktexemplar har jag ännu icke sett (Köllns är endast ett fragment tills
vidare). Men att 8. Peter skulle af en sann smak sättas i
någon jemförelse med 8. Paolo, synes ej möjligt
Besöket i 8. Sebastiano fick ett särakildt intresse.
Förmodande, att helgonets namnsdag der skulle med någon festlighet
firas, gaf jag mig då ditut Vägen förer genom en af stadens
ödsligaste trakter. Genom tystnaded på den alldeles folktonerna
gatan förnams ändtligen det aflägsna ljudet af ett annalkande
talrikt kavalleri. Snart upphans jag deraf. Det var en tropp
af det i soharlakan och guld glänsande Guardia Nobile, och
bakom detta den heliga Fadren sjelf i en öppen statsvagn med
sin korsbärare midtemot sig. Vid dånet kommo menniskor
fram ur de glesa kojorna och emöttogo knäfallande
välsigiielae-tecknet Den vandrande fiek åtnöja sig med en antydd lyftning
på purpurhatten, och kunde ej heller mer begära, då hans egen
hattlyftning ej stort var mer än antydd. Sedan hunnen fram
till kyrkan såg jag der vagnen tom, men gardet dröjande på
sina hästar. Ingen folksamling syntes föröfrigt, oeh intet
teoken till fest, atom den massa af lager, hvarmed förgården var
djnpt betäckt Genom denna vandrade jag ohindrad in i
kyrkan, inom hvars port lifknsken i sin röda damast&ägt» och
med sin likaledes rödklädda spira upprätt, stod afbidande
åter-tågssignalen. Omedelbart till venster i kyrkan fanns helgonets
bild, af hvit marmor oeh späckad med gyldene pilar liggande
på ett altar och framför detta Gregorius ejelf knäböjande vid
en bönpall, omgifven endast af sin korsbärare och kyrkans
kapitel. Kyrkan var för öfrigt alldeles tom. Detta gjorde mig,
jag bekänner det, litet brydd, men hvad var bättre att göra
än att stilla begynna min promenad till beskådande af kyrkans
märkvärdigheter. Snart reste sig äfven påfven och vidtog ena-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
