Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brann den klaraste sol. Jag var således inskränkt till Frascatis
närmaste trakt; men denna äger herrlighet nog. Prakt villorna:
Mondragone, Euffinella, Conte, Montalto, och isynnerhet
jesuiternas, må, i afeeende på såväl palatser som lustparker vara i
alltför magnifik skala anlagda för att i en motsvarande nu
kunna underhållas, och således det hela se något försummadt
ut; rikedom och skönhet äro der dock till öfverflöd. Allra
herr-ligast, ända till underbarhet, blef den tafla, som från Frascatis
höjder nu utbredde sig för den mot Bom återblickande. Dess
ökade prakt för stunden var en verkan af det nyliga ovädret.
Den ännu fortfarande kampen mellan vikande dimmor och
segrande sol bildade oupphörligen vexlande dagrar och skuggor,
än höljande än afslöjande falt och lunder, gröna dalar och violetta
berg, och längst i fjerran Bomas glimmande dömer och torn.
Yid återkomsten fann jag min värd inbegripen i ett
landt-ligt. parti briscole med Frascatis första män, il governatore och
il canonico, under det hans gemål vid samma bord var
sysselsatt med egenhändigt vägande af några till inköp utbjudna
husfoglar, hvilka, icke utan risk för sjelfva korten, på
uttrycksfullt sätt tillkännagåfvo sin missbelåtenhet med det angripande
pröfhingssättet. Men den som af intet lät bringa sig ur sitt
lugna majestät var suora Panizza. För en genremålare hade
scenen varit ett fynd. Äfven i mitt minnes galleri stå denna
tafla och det nyss sedda landskapet så genom motsats
upphöjande hvarandra, som ofta granntaflor i andra gallerier.
Och nu, sedan jag inväntat och fått skåda den Romerska
naturskönhetens högsta fior, är intet som här qvarhåller mig.
Af det öfriga har jag fått nog, och af det, som var mitt
egentliga synemål, vida mer än nog. Kanhända har jag åt det
öfriga skänkt för mycket af min tid. Men mitt intresse har ej
den starka exclusivitet, som t. ex. en ung Tysk filologs, hvilken
jag för några år sedan träffade i Stockholm. Han hade anländt
kanalvägen. «Ni har således passerat Trollhättan?» — «Ja
wohl». ■:— ^Belägenheten är ju wunderschön?» — «Sehen
Sie: ich håbe mein Auge ganz auf die Philologie gerichtet.» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
