Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har icke haft skäl att mycket vredgas öfver det i
början förskräckande uppskofvet. Emellertid går nu detta om
ett par timmar till ända.
Wien den 9 Juli 1836.
Färden hit från Adrias strand har varit så ilande och så
inspärrad, att öfvergångarna i karakteren af såväl folk som
klimat blifvit obemärkta. Derföre kunde här himlahvalfvet
synas mig så nedsänkt, ögonens lif så mattadt, att till och med
den tanken kunde för ett ögonblick uppspringa: «så här
prosaiska måtte väl aldrig himmel och blickar derhemma kunna
vara eller komma att synas mig.» Det är dock att förmoda,
att åtminstone den sednare farhågan icke går i fullbordan, ty
närmandet till hemmet skall sannolikt ske så småningom, att
förvandlingens grader undfly betraktelsen. Yäl har under de
trenne resedygnen hit ifrån Triest ett och annat uppehåll af
några timmar ägt rum, såsom i Laybach och i Grätz; men en
timme tillbragt på ett värdshus ger ej tid till observerande af
gradationer i natur- eller folkkarakter. Väl har genom
vagns-fönstren skymtar af de passerade länderna bort kunna bestås,
men moln af dam hafva merendels inskränkt eller tillintetgjort
utsigten, och det lilla, som setts, var sällan af tilldragande art.
Endast under färden genom Steyermark hölls intresset vaket,
och detta genom den af scenerna väckta påminnelsen om —
Dalarna. Ej blott omvexlingen af pittoreska höjder och djup,
men boningarnes former, folkets drägter och sysselsättningar
hafva en stor likhet med fosterbygdens, dock, opartiskt att
tala, i en något förskönad skala. — I det hela har dock på
den succesiva transformationen så ringa akt kunnat gifvas, att
den omgifning som här i Wien oss emottagit, blifvit en skarpt
och mångfaldigt ny. Men skilnaden är den, som väl
öfver-hufvud, ehuru i olika grader, äger rum mellan Italien och det
cisalpinska Europa. Der är naturen den öfverlägsna faktorn
i allt, och isynnerhet, ehuru paradoxt det för mången torde
låta, i konsten. Denna lefver der sitt hemlif, då dess alster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
