Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina egna, är samma stela personlighet, qvarstående under sin
thronhimmel, under det den öfriga verlden, hög och låg,
åtminstone för stunden blott ihågkommande sin gemensamma
mensklighet, h vimlar omkring belätet. Och oskön är hon
tillika, manligt oskön. Det är isynnerhet på de här öfliga
vecko-balerna, som publiken blir i tillfälle att bevittna hvad för vårt
lilla svenska sällskap gemenligen är en daglig erfarenhet. Det
är isynnerhet genom hennes olikhet med hvar och en af hennes
vanliga fyra umgängespersoner, som hennes egenhet blir rätt
synbar. Dessa hafva dessutom tillräckligt af inbördes olikheter,
för att hvar för sig få ett slags intresse. Storhertigen sjelf
kan dock svårligen vara mindre sjelf, än han är. Liten, men
välfödd, har han visserligen hvarken om sig sjelf eller sin
kallelse några stora tankar och lärer åtminstone i förra
afseen-det af ingen motsägas. Att han dock verkligen lider vid ett
rönt eller befaradt manquement, antingen såsom person eller
storhertig, har jag haft tillfälle att bevittna. Furst Melternich
har på ett par dagar varit här på besök, egentligen hos
drottning Theresia och kung Otto, och derunder haft sitt logis i
huset här midtemot. Någon slags notis om storhertig Paul
syntes han ej taga och för denna passade det ej att göra
första steget. Sådan ar naturligtvis skilnaden mellan en smord,
som ingenting regerar, och en allregerande osmord. Under
första dagen kunde prins Paul ännu vara lugn; men då äfven
den andra framskred och fursten åkte fram och åter i konung
Ottos sällskap utan att ens kasta en blick upp till det
stor-hertigliga residenset, då uppstod ångest och växte stundligen
— ända till en grad af yttersta lifaktighet, som ändtligen vid
anblicken af furstens förestående afresa lät honom helt och
hållet glömma, att skådespelet var publikt. Han lopp nedlutad
fram och åter efter altanens kant, oupphörligt spejande ned till
furstens redan framkörda resvagn. Ändtligen, då denne kom
ut för att sitta opp, och man verkligen hade skäl att frukta
för någon brådstörtad thronledighet i Oldenburg, syntes fursten
erinra sig något och kom verkligen uppspringande till honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
