- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 4. Reseminnen (från åren 1835 och 1836) /
224

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af det inres betydelse. Men konung Otto är äfven häri den
anspråkslösaste jag någonsin sett. Detta något är, kunde man
säga, hos honom alldeles icke framstående, utan synes,
såsom han sjelf, undvika att höja sig öfver sin omgifning. Här
borde dock vara en gräns för modestien. Äfven ögats
hjelte-blickar, der sådana finnas, skulle ej kunna umbära en viss
qvantitet och en viss form hos detta något, h varförutan ingen
örnblick eller snilleblick skulle förslå att fylla det mått af
imponerande förmåga, som torde böra ingå i en regents
rege-ringsmedel. Isynnerhet Grekerna utmärkte sig i skönheten af
detta något och lära ännu både äga och skatta den. Det förra
bekräftas åtminstone af de tvenne föröfrigt hvarandra så olika
grekiska hofmän, som här utgöra konung Ottos svit, den
allvarlige Maurokordatos och den mycket fåfanglige
Mauromicha-lis, hvilken genom sina dagligt vexlande guld- och silfverrika
hofdrägter inom Franzensbads publik gör sig till föremål för
någras förtjusning och mångas löje. — Af konung Ottos
anseende hos tidens mäktigaste tyckte jag mig häromdagen se en
liten exposition. Då han skulle stiga upp i vagnen till
Metter-nich, råkade han tappa sin hatt. Fursten grep den i fallet
och återsatte eller nedtryckte den tvehändt på ägarens hufvud,
men med en komisk högtidlighet och med ett leende, som
tycktes säga: «jag satte en gång en dyrbarare hufvudbonad på
denna hjessa. Se till, att den sitter fastare.» — Men nog nu
om den copulerande qvintetten. De tvenne, som skulle vara
mest intresserade, synas minst hafva med saken att göra. Han
litar väl på mamma.

Men från denna högtförnäma verld, och från den måttligt
förnäma, och från den blott i toiletten täflande, hvilkas
samtliga medlemmar isynnerhet på våra baler söka visa sig till sin
fördel, och hvilkas bemödanden vanligen göra mig mycket nöje
för stunden, flyr jag dock — nu skrifvande, som eljest i
verkligheten — till de nöjen, som äro mig ännu kärare, till mina
ensamma vandringar. Dessa, ehuru inom en i allmänhet oskön
trakt, hafva dock åtskilliga föremål af ett annat intresse än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/4/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free