Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förbi hela den å slottets yttre trappa grupperade kungliga
familjen — stamfadern den gamle kronoförsakande Max med
sina barn och öfriga anförvandter, konungen, drottningen,
prins Johan med gemål och barnaskara, och dessutom
hertigen af Lucca — defilerade det till skördefest ordnade och
utstyrda landtfolket, till häst, till fot och i löfklädda
vagnar, med skördens alla attributer. Det var en enkel
herre-gårdsscen, väl i stort hvad folknummern beträffar, men till
karaktem högst landtlig och förtrolig, vittnande om ett
vackert husbonds- och tjenareförhållande. — Kort derefter
togo vi oss den nu behöfliga «Fuhrer», ty från stora vägen
var det tid att intränga bland de naturstorheter, som åt
hela trakten förvärfvat det löftesrika namnet «Die Sachsische
Schweitz.» Men öfver de nu alltmer stigande höjderna, vid
Wehlen, Rahten o. s. v., började nu äfven berg af moln
att höja sig. Dock härigenom vunno de djupa, trånga
dalarna, de höga löfviga bergen, en ytterligare präktig
karakter, hvarföre vi mer njöto af vädret än knorrade deröfver.
Så passerade vi åtskilliga hedersställen: Ottowaldergrund,
Amselfallet, o. s. v., under växande tordönsmusik, tills
naturkraften deruppe blef oss alltför stark. Molnen sletos
sönder ej endast af blixtar; det störtande regnet gjorde
stigarne till bäckar, och vi tvingades att söka skydd under
en framskjutande klippa ned i sjelfva «Höllengrundj> Stränga
herrars välde är dock flygtigt, men på det snart förunnade
uppehållets varaktighet vågade vi ej heller lita, utan ilade
under vår Fiihrers ledning å kortaste väg upp till
värdshuset på die Bastei, der det blef en dubbelfest att under
tak, kring välförsedt bord, i allt lugn afnjuta det snart åter
utbrytande himlakrigets ståt, presenterande sig genom de åt
trenne väderstreck rigtade fönsterna. I storhet lika, ehuru
eljest så olika, erinrade mig detta om ljungeldsnatten i
Venedig. Här, på hela bergstraktens spets, låg under vår
blick, och af hvarje blixt förklarad, icke såsom der, ett
slags verld af palatser och torn, men af lodräta klippor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
