- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 4. Reseminnen (från åren 1835 och 1836) /
239

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till en del förstördt af mask, och genom hålet se vi i
taf-lans fond ett palats i aftonguld och kring dess fot kunna
vi åtminstone tänka oss ett lyckligtgjordt folk. — Här, på
en annan tafla, står hela landskapet i det klaraste månsken.
Af trädens rakt mot åskådaren rigtade skuggor gissar han,
att månen sjelf måste vara i taflans midt. Men hvarföre
ser han den då ej ? Jo, emedan den är skymd af ett
föremål, i hvars skugga skådaren sjelf måste veta sig stå —
det är skuggan af en gent mot hans ögon flygande uggla.

— Till sådan eller någon slags genialitet gör sig dock

Dahl icke skyldig. Men hvad man kallar naturtrogen är

han i högsta grad. Sådan naturtrohet, men endast en
sidan, finner man ock i den särskilda vid Briihlska terassen
befintliga samling af Sachsiska landskaper, d. v. s.
porträtter af berömda utsigter inom konungariket Sachsen. Den
enda poesi, som i dem må finnas, är väl ungefär analog
med den i Dahlbergs Svecia antiqva et hodierna, der
onekligen spår af ett visst slags diktkonst också rikligen
förekomma (såsom t. ex. de ståtliga tremastare, som förherrliga
så mången vidt från alla haf aflägsen landtherregård). Af
Dahl bildas nu till lika stora målare åtskilliga af hans unga
landsmän, Norrmän i hög grad. När vi för några dagar
sedan besökte det yppiga Tharand och dess «heilige Hallen»,
kunde en af dessa ämnessvenner ej nog förundra sig öfver
det beröm, detta ställe vunnit. «Her er jo ingen nögne
Bierge». Dessa voro hos honom vilkoret för all skönhet.

— För Dresdö erfolket deremot gäller väl i allmänhet ett
motsatt reqvisitum. Lefvande i en trakt af egentlig
parkskönhet, eller åtminstone af en rik och nätt, fordra de
denna öfverallt och äro belåtna med en ganska måttlig
storhet. Deraf ock deras stolthet öfver utsigten från
Bruhl-ska terassen, den för/oss endast smånätt behagliga.

Men nog för denna gång med språkan det om konst
och natur. Massan af våra moderna landskapare förmår ej
att blicka in till den höga Isis genom hennes slöja af fe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/4/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free