Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig af grannlåterna dernere och i skönhetsväg åtnöja sig med
Sanssouci.
Hvar och en, som lefvat i en äfven måttligt vacker eller
storartad natur och af denna rönt någon inflytelse, kan ej und*
gå att Anna Berlin fatalt (hvilket dock ej hindrar åtskilliga
hufvudstadsbor eller eljest prosaiska personer från äfven det
skönaste land att finna i Berlin allt som tillfredsställer deras
behof). Men om denna otreflighet till betydande grad meddelat
sig äfven åt folket, så varom billiga nog att tänka oss den
nödvändiga effecten af det öde, som troligen är de allraflesta
Berlinares. De hafva aldrig kommit utom staden och dess om*
gifning, aldrig erfarit det för hjertat och fantasin upplyftande
af Skapelsens herrlighet. Preussaren och speciellt Berlinaren
rår ej för den nimbus af otreflighet, som ofta nog beledsagar
hans person. Han blef ju sjelf offret för en sådan. Det
element, hos hvilket lyckligare folk stå i så stor förbindelse för
sin ädlare sinnesrigtning, blef åt honom så sparsamt beviljadt
Men sin ambition har han så väl som vi andra. Han måste
då söka och framhålla dess tillfredsställelse i något annat, som
kan synas honom vida gedignare.
Till bildande af ett folks karakter är väl landets natur,
dess skönhet, vildhet, eller (såsom här) tarflighet, en mäktig
faetor, men af större vigt äro dock dess historiska, religiösa och
politiska förhållanden, dess äras eller lidandes minnen, dess
makts eller vanmakts medvetande, och främst stora individers
inflytande. Sällan har väl något folk för sin karakter ståtfc hos
en individ i så stor skuld, som Preussen hos sin Fredrik,
benämnd den store, den ende. Den sistnämnda titeln må han
gerna behålla, ty hvem är ej den ende? Hans egentliga
storhet är väl, att hans ande blifvit folkets. Tviflet om hans
storhet i en ädlare mening är väl ej numera ett crimen læsæ
ma-jestatis, sedan sjelfva Fredrik Wilhelm den tredje aldrig nämnt
eller velat höra honom nämnas annorlunda än Fredrik den
andre. Om den är stor, som åt sig, d. ä. åt sina sjelfviska
planer, offrar aktningen för folkrätt och menniskorätt, då vete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
