Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu af samma eviga Ord i andarnes mörker
Underbart foddes en verid af ljus, af kraft och af skönhet;
Du som dig sänkte, likt tungor af eld, på de valde Apostlar,
Vigande dem att med tungor af eld predika om Riket;
Du som, af ordet född och ordet bärande, framgick,
Än en lifvet tändande flägt i bekännarens hjerta,
Än en himmelens storm öfver pestförsmägtande jorden,
Störtande ned med dess moln Olympens Gudar och Valhalls
Blodigt töckniga här, och lossande trälames bojor;
Lossande svårare bojor ännu, då väldiga Babel
Sjönk för Din kraft, såsom ljungeld lagd i hämnaren Luthers
Händer, höjda i bön till frihetens land för de fängna —
Helige Ande, Du, som i trones enhet af alla
Länder och tungomål den enda eviga Kyrkan
Samlar och helgar! — Kom, fyll upp dina troendes
hjertan!
De troendes — ty när, om icke i en stund, då de
tusende åren, med alla bilderna af det förgängliga och det
oförgängliga de störtat eller vördat, vilja ingå i hjertat och tala
sitt tysta, djupa språk om tiden och om evigheten, — då det
stora kommer till oss likasom på det oändligas vägnar, —
när, om icke nu, skall Tron, icke blott våga, men känna sig
befalld att utsäga ord, hvilka i dagens buller föraktas,
missförstås eller öfverröstas — att utsäga sitt eget namn, ja, att
försvara sin arfsrätt till alla hjertan, ej aktande, hvilka jordiska
bål än må brinna eller hafva nedbrunnit på de altaren, som
voro hennes, och med sin aska begraft den eviga eldens gnista,
— ty hon vet, att en Ande finnes, mägtig öfverallt att oheliga
lågor släcka och den rena tända — hon, evighetens ombud i
själens allrahelgtfste, hon, som allena vet och lärer, hvad
helighet, hvad salighet är, hon som lärer ej blott att fördraga och
förstå uppenbarelse, men att brinnande bedja om denna enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
