Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturligast att åt de oförstådde martyrerna gifva det hånande
namn, hvarmed den Romerska höfding, som kom att uppspana
Christne, snart sökte bortdrifva de skaror, som täflande
trängde sig fram till blodsdomstolen: »Vansinnige! hafven I ej berg
nog att störta er ifrån, eller hafsdjup, der döden bor?» Samma
omogna domar, förgudande eller gäckande, sväfva ock öfver
den styrka eller svaghet, det vansinne eller helgonmod, som ej
blott offrar lifvet, men lifvets skuldfria njutning, och i
sjelf-plågningen än menar att köpa himlen för jorden, än lyder
bud, Öfver hvilkas ursprung och förbindande kraft det ej till*
hörer menniskor att dömma. Och öfver Ansgarius, den efter
martyrkronan längtande, den stränge botöfvaren, har länge den
tvefalde domen sväfvat — men hvem, då han ser ej blott den
allt lidande, allt försakande, men ock allt verkande och
vinnande troskraften, då han läser om den mildt segrande höghet,
det öfverjordiska lugn, för hvilket de vildes vapen sjunka, —
hvem är ännu så blind i sin vishet, att han vågar upptaga
den första stenen mot svärmaren, och ej återhålles, såsom
Odinsdyrkarne, af en blick från Ansgarii öga, vittnande, att han
kunde säga med den förste martyren: Si jag ser himmelen
öppen!
Få äro de bevarade minnen af de yttre öden och former,
i hvilka den första christendomen i Sverige visade eller gömde
sig. Af föga vigt för festen är ock den likväl nu mest
af-gjorda striden om den första landstigningens stund och ställe.
Att Ansgarii första besök vid Mälaren varade halftannat år; att
Gautbert, åt hvilken han, nödgad att till Hamburg återfördas,
förtrodde den unga församlingen, ej ägde sin mästares segrande
ande, men flydde undan de hotande, de redan utbrytande
morden; att under sju år — då Ansgarius, sjelf fördrifven från
sin sköflade stiftsstad, i den yttersta nöd irrade omkring att
söka hjelp åt den närmaste hjorden och intet kunde göra för
Sverige — den späda kyrkans slocknande lif här dock
uppehölls af de tvenne ädle, Herigar och Frideborg; att Ansgarius,
efter ändtligt erhållande af Bremens stift, hvarken af sitt embe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
