Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af denna skrift, hvilken, näst den Heliga, bland alla skrifter
störst och saligast verkat och skall verka, och som är symbolisk
i den högsta och rikaste mening, icke såsom en afsöndrad
församlings regel, — ty enligt dess anda gifves ingen afsöndrad
forsamling, — utan såsom ett symbolum för hvarje jordisk
församling, hvilken syftar till försmältning med den enda heliga
kyrkan. Väl må dessa tvenne frisägelser från mörkrets rike
och hyllningseder åt ljusets, dessa tvenne den gryende och den
klarnade dagens skönaste strålar, genom sitt för alla synbara
sken hafva framför de Öfriga trängt in i allas hjertan, men de
dela dock detta sken med tusende andra, från samma ljuskälla
utgående, och detta deras gemensamma ursprung är det som
festerna egentligen mena — antingen de firande stanna vid
den lifgifvande kraften, såsom Luthers egen, eller de med
honom gifva Gudi allena äran.
Inom kretsen af dessa få år kunde väl ännu många klart
framträdande drag af det inre oaflåtligt fortgående verket finnas
värdiga ämnen för jubelhögtider. Sådan var den stund, då
Luther genom en symbolisk handling, bannlysningsbullans och
Canoniska lagens förbränning, i alla Evangeliskt sinnades namn
utträdde ur den sig kyrka kallande Eomerska hedendomen, samt
gaf en bild af all lögns förstöring i Evangelii låga. Sådan
var ock den stund, då Luther, utan större rätt än Huss att
bygga på Bomerska eders helgd, af listen och af vänskapen lika
bestormad med böner om den ringaste eftergift, inför Boms
och jordens mägtigaste, ja inför det i spänd väntan lyssnande
Europa, på alla rent och fast troendes vägnar, med lugnet från
en annan verld utsade: «kan jag ej med Skrift eller förnuft
vederläggas, så kan jag intet återkalla, ty det är hvarken
säkert eller rådligt att göra något mot samvetet.— Här står jag
— jag kan ej annat — Gud hjelpe mig! Amen;» på jorden
det skönaste efterljud af de eviga orden: «Ja, jag är en
konung; dertill är jag kommen, att jag skall vittna med
sanningen.» Dock, den som forskar efter den enda samma källan,
Fahlcrantz’ saml. Skrifter. V. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
