Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den faster sig vid menniskoverk och timliga vinster, vunna
eller väntade. Den prisar i Reformationen snillets och viljans
bevisade kraft, tankens återvunna rätt i Religionen, den i allt
förtryckta menskliga frihetens upprättelse, men i en mening,
som af ingen skulle bestämdare förkastas, än af honom, hvilken
predikade den naturliga menniskans fullkomliga oförmåga till
allt godt, det oupplysta förnuftets blindhet i allt gudomligt,
och som lärde oss, att äfven den christne, ehuru fri och en
herre öfver alla ting genom tron, dock tillika är allas tjenare
genom kärleken. — Stränga äro de röster, hvilka mot
arfvin-garne af det heliga verket vittnat och vittna. De tala hårda
ord om de så hastigt utbrytande oevangeliska strider, hvilka
inför verlden tidigt bragte den goda saken i glömska eller
vanfrejd, och ej mildare äro ännu i dag dessa vittnen. De
tala om det ännu öfver större delen af dem, hvilka bära Christi
namn, dröjande mörkret; om den ännu ej besegrade makt,
hvilken öfver sina gamla slafvar utöfvar sitt gamla våld, och
inför den öfriga verlden, i medvetandet af sina lärors och sina
anspråks grundlöshet, blott listigare drifver sitt väsende;
hvilken, sedan alla i historien och skrifttolkningen sökta
nödankartåg äro afhnggna, sedan de från den osynliga verlden länta
skräckmedel förlorat sin kraft på de lärde och mäktige, med så
mycket större nit söker att förstärka och föröka de band, som
icke blott qvarhålla men äfven tillfångataga dem, hvilka, mer
ledda af fantasien än af djup insigt i den enda kyrkans
väsende, bländas af den falska enhetens, fridens och behagets sken i
den Romerska församlingen, under det de lida af kölden och
svigta för stormarna i den yttre Protestantiska. Men denna
köld och dessa stormar inom många af de församlingar, hvilka,
emot Luthers egen protest, vågat tillegna sig hans namn, vittna
ock starkast huru obehörigt detta namn var, fastän i annan
mening, än den, hvari han förbjöd det.
Den undan vantrons makt frälsade tanken lärde tidigt att
vända vapnen mot sin befriare, tron, för att, en ny Demiurgos,
vanmäktigt herrska i ett rike, som icke är hans, eller af hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
