Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtröstan, mäktigare än alla pröfningar, en tro, som
öfvervin-ner verlden.
Inses nu således, i mån af den klarnade idéen om Gud,
Ordet vara källan för all sanning, och det yttre förmedlande
Ordets frihet vilkoret för det lefvande Ordets möjliga
verkningar, hvilka pligter uppkomma d& för dem, som kalla sig
sanningens väktare och älskare, till bevarande och vidgande af
denna frihet, eller med andra ord: huru bestämmes häraf
vetenskapens och det vetenskapliga samfundets, Universitetets,
förbindelse till det befriade Ordet? — Den mångfaldiga
divergensen i sjelfva vetenskapens begrepp är ett bevis, att en djupare
princip än vetandet beherrskar äfven detta. Ofver omöjligheten
för oss att nedtränga till grunden för denna divergens finne
vi domen uttalad i det grundligt betraktade ordet om analogien
af det nya lifvets — den högsta lifs- och således äfven
tankeprincipens — uppkomst hos menniskan, med vinden, hvars röst
vi hÖre, utan att veta dess utgångspunkt eller dess mål. Äfven
ofver vetandets fält férnirame vi en mäktig vind gå fram, men
mötas af en storm från motsatt håll, med hvilken den har att
kämpa under skenbart omvexlande segrar, hvarvid hvardera
stundom tyckes sjunka till lugn, men likasom endast att hemta
nya krafter. Visserligen förnimmes till en viss grad denna
motsats äfven före eller utom det nya lifvets delaktighet; men
dels är sjelfva förnimmandet blott ytligt, dels missförstås dess
fenomeners sanna grund. Sanning inkommer i uppfattningen
först genom lifvet sjelft, ehuru den, i mån af dettas andel, kan
skifta fr&n den oklaraste aning till ett allt förklarande ljus.
Den ena maktens oss kända utgångspunkt är den, som
har sin ursprunglighet gemensam med vår natur, men som just
derföre naturligen ej kan gå öfver denna; som utan
erfarenhet af en lifsprineip, som, af naturen oafhängig, gifves af den
hand, som gaf naturen, ej kan medgifva dess verklighet och
derföre ej heller begripa, ofta ens ej se de fenomener, i hvilka
den sig uppenbarar. Denna all tänkandets naturliga princip
är förutsättningen af naturlighetens ensamma och således ytter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
