Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är då Banning den äkta vitterhetens källa och mål, men
sanningen i tiden blott endels och gradvis gifves; skulle då ej
äfven för dess högsta grad, for den, som har sitt ljus
omedelbart från himmelen, skönheten hafva ett språk? Svaret på
denna fråga ljuder mindre bestämdt i tempeltalen och
tempelsångerna sjelfva, än i den verld af ljus, af tro, af kraft och
kärlek, som så ofta genom skaldens eller talarens ord öppnats
inom tusende bröst, hvilka för den oskönt, d. ä. i formen orätt,
sagda sanningen varit slutna.
Föga djupsinnig synes den någon gång hörda tvekan, om
äfven den andliga vitterhetens fördelning i skaldekonst och
vältalighet är tillåten; huruvida ej uppenbarelsen antingen är
för öfversinnlig att kunna rätt uttala sig i någon annan form
än den sublimaste, som vore poesiens, eller ock för heligt sann
att ens tillåta inbillningens beröring, för hög för dess
förskö-ningsanspråk. Denna vitterhetens delning har i annat sin
grand, än i graden af ämnets helighet, och det är det
gudomligas foreträdesmakt att qjelft adla hvarje form, hvari det blir
synbart.
Den svenska församlingen eger i det erfarna intrycket af
sina poetiska tempelskatter en borgen för den andeliga
sångens verklighet, som ingen theori skulle kunna jäfva. De äro
till större delen ett arf från samma högt begåfvade man, som
framför andra anses hafva skänkt oss det lika ovederläggliga
beviset för den andliga talekonstens verklighet
Dock i detta är han ej den ende. — Icke med hvarandra
skola talare jemföras, utan med en gemensam grundnorm, och
högt blir då det rum, som tillfaller den, man, hvars lemaade
plats jag är kallad att i detta samfund intaga.
Inom denna åhörarekrets är qj nödigt att upprepa de yttre
värdigheten namn, hvilka dock icke åt namnet Carl Petter
Hagberg kunna gifva en värdighet» så skön, som den han
sjelf deråt vunnit.
Jag erkänner såsom en tvefaldig lycka den mig gifna lotten
att tala öfver honom. Intet ämne kan för mitt kall och min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
