Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nödvändigt slå ut ur sångens ämne, detta måste af skalden
beklädas, så är ett sådant begrepp om vältaligheten ännu
omognare. Det vore orättvist att ej erkänna, att häri under
de sednare tiotalen en stor förändring hos oss småningom
öf-vergått; att man alltmer börjar att åter begripa de stora
mönster, från hvilka man med öfverlägsenhet leende aflägsnat sig.
Långt äro vi dock ännu från höjden — dock nu sällan
blottställda for det för den sanna smaken, den rena känslan vidriga
öde, att, införde i ett heligt tempel, se dess egen mäktiga
skönhet bortskymd, förvirrad af lösa blommor, behagsjuka
bilder, hvilkas mening och anspråk dock skola vara att hjelpa
upp och försköna och liksom gömma bort de för den
finkänsliga allt för väldiga massor och former.
Men huru många veta och erkänna, att för denna
brytning till ett bättre hafva vi i främsta rummet att tacka
Hagberg, i följd af en sjelfseger, hvilken innehåller ett det skönaste
minne «f honom. Dock är denna tillika just det säkraste
vittnesbörd för det från början rent christliga i hans riktning.
Också fä vi icke förblanda det blomsterrika språk, som till en
början, troligen mer än hans predikningars inre halt, gjorde
honom till Stockholms älskling och fyllde Storkyrkan med
åhörare, hvarken med de mönster, hvilka han egehtligen blott
i det yttre följde, eller med de oräkneliga efterföljare, som af
dem tillegnat sig med denna skenets rikedom äfven det inres
armod. Han hade då lika litet som dessa lyssnat till de
stränga anmärkningarne. Han hade då ej vändt om och invigt
denna omvändelse med det offentliga erkännandet af »bristerna
i sitt hittills varande predikosätt».
Den formförändring, som tillhörer hans sednaste tider, är
den alltmera märkbara öfvergång från den allmänna syntetiska
formen till den analytiska. Denna har för sig de äldsta fäders
homilier och mången annan stor föresyn. Den är
allmänfattli-gare, kännes såsom skriftenligare och är sjelf en bibelförklaring,
använd på hufvudställen, men i afseende på den enhet, som
bör tillhöra afhandlingens begrepp, är mästerskapet i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
