Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid finnas i hans «Heliga Sabbatsro», bära vittne om hans nit,
men ej mindre om storsinnigheten hos den konung, hvilken ej
blott lät sig af sådana kraftord lifvas och bestämmas till
riks-gagneliga beslut — såsom bland annat till ett allmänt
förbättrande af läroverkens vilkor *) — utan hvars ynnest bibehölls
och växte, just till följd af det nit, som ljungade lika skarpt
mot hofvets som mot tidens svagheter och synder och med den
mest brinnande ifver mot förtryck och orättvisa, som voro
följder af konungens egna beslut och handlingar**). Få voro
dock icke de, så bland högre embetsmän, som i synnerhet bland
presterna, hvilka mot den besvärliga ifraren sökte att egga och
begagna konungens harm till vapen för deras enskilta. Det
martyrium, frammanadt antingen af oförstånd och missförstånd,
eller af hämdbegär och afund, hvilket måste förestå, pröfva
*) I anledning af den beviljade löneförhöjningen skrifver Svedberg:
•Jag tackade Hans Majestät nnderdånigst, men sade derhos: jag vill gifva
•ett bättre förslag, som mera skall uträtta och intet gravera E. M:ts stat.
•Låter utgå en punkt i Skole-ördningen, att skolebetjenterna skola hafva
•en hederlig rang bland förnämt folk. Sedan, när de hafva tjent i try år
•och det flitigt och väl, att de då få ett hederligt och skönt pastorat. Då
•sända rike och förnäme sina barn i skolan, och då finge man goda skole’
•betjente.»
**) «Den mycket gndfrnktiga konungen hade, ibland mångahanda flera,
•också denna dygden, att när en allvarsam oeh nitälskande Herrans tjenare
•predikade skarpeliga, stickande intet under stol, och lämpande allt rätt
•och fogeliga, stadfastande redeliga allt med klara och otvungna Guds ord,
•då lät konungen sig det väl behaga. Han upptog med största vördnad
•det som af Guds ord sades och föreställdes. Han förmante och afviste
•dem, som derföre ville förtala presten och komma honom på obestånd.
•Jag vill allenast berätta hvad en gång hände. Jag predikar mäkta skarpt
•på obarmhertighet, som då omenskliga öfvades med reduction och
liqvi-•dation, framförande några språk deremot af Bibelen, såsom detta: J
•skinnen mitt folk hudena af och köttet af deras ben (Mich.
«3: 2). Der går en stor herre upp till konungen och säger: Skall presten
•få så predika P Han borde hålla inne med sådant. Konungen svarar
•ganska betänkeliga: Bekräftade presten sin predikan med Guds ord? —
•Ja. — När presten hafver Guds ord för sig och förehåller det redeliga,
•hafver konungen intet att tala derpå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
