Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domprost Under det att nu hans vettenskapliga lärarenit
egnades offentligt åt Gamla och Nya Testamentets utläggning,
samt enskilt åt Moraltheologien, oberäknadt en mängd icke
endast theologiska disputationer, bestod hans kyrkliga i
predikande alla fredagar, söndagar och högtidsdagar och i synnerhet
i den flitigaste katekisation med så väl akademiens som stadens
ungdom. Såsom en frukt särdeles af hans anda — och mer
än allt annat vittnande om kraften och älskligheten af denna
— anföres ock den under hela hans akademiska läraretid
rådande broderliga enigheten mellan lärarne, samt den
exempellösa stillheten och sedligheten hos ungdcynen*)* Den kärlek,
Svedberg af denna åtnjöt, gaf sig ock tillkänna vid den stora
eldsvåda, som 1702 ödeläde universitetsstaden, och hvarvid
studenterne främst ilade att rädda den högst älskade lärarens
egendom. Men denna kärlek lif vades ock då af den känslan,
att han snart var för universitetet förlorad.
Med det nya seklet öppnades ock för Svedberg den nya
bana, som under mer än en tredjedel deraf skulle ställa honom
såsom ett mönster för evangeliska öfverherdar. Petrus
Kud-beckius, om hvilken det redan är ett stort beröm att säga, att
han var en icke ovärdig son af den store Johannes, hade 1701
nedlagt Skara biskopsstaf. Svedberg, redan hans efterträdare i
sitt hittills innehafda embete, blef af Carl Xll, hvilken ärft och
troget bevarade det aktningsfullaste förtroende för den man,
hvilken genom sjelfva sin oförskräckthet bevisade renheten af sitt
nit, erkänd såsom den värdigaste att fylla platsen.
När för minnestecknaren breder sig en sådan tiderymd af
aldrig hvilande kraftfull och ärofull verksamhet, skulle det
synas, som blefve skildringens ämnen så rika, att dennas nödvän-
*) «Uti min tid i Upsala, som var öfver tio Ir, hade jag den nåden
«af Gud, att der blef en sådan sämja och förtroende Docenter emellan, att
•der var ingen split. Jag bodde vid stora torget, och kan betyga, att jag
«på de tio åren intet hörde tio gånger ropas. Kan ock säga det, att
•Kongl. Majestät fick aldrig ett förtreteligt bref hela den tiden, men förr
•var der ett bistert väsende.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
