Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«tjenare kunna ofta intet stort uträtta, ty andre kalkklemare,
•hyendemakare och brödstyckebettlare, som Guds ande dem
•titulerar, komma straxt och predika deremot.» Aldrig skole
vi dock förlora modet, utan trösta på himmelskt beskydd. «När
•vi se, som vi dagligen se, något hufvudhår falla af vårt
huf-•vud, eller några sparfvar flyga, tänkom, att de äro våra
läro-•mästare, som oss skola påminna Kristi språk: «Frukter eder
•intet». Ofvan om all tanke på timliga vådors möjlighet står
dock känslan af embetets egen höghet. «Ack hvad makt
haf-«ver dock Gud lagt i vårt embete, der vi det rätteliga och
•redeliga forvalte! Och fast vi derföre skole något lida, så
•måste vi då lita på vår kallelse och embete, och komma ihåg
•Syrachs ord: Min son, uti motgång var tröst och
dri-•sta uppå ditt embete; ty den som vantröster på sitt
•embete, ho vill hjelpa honom? Låtom oss i andans kraft
«oförskräckt predika och straffa uppenbara och bekanta synder
•af Guds klara otvungna ord. Och det utan anseende till
per-«son och ort: vare sig Jerobeam eller hans Bethel. Embetet
•är icke vårt, utan andans. Min sak är Herrans, och
•mitt embete hörer minom Gudi till.»
Alltid, och framförallt under dåvarande förhållanden,
gjorde han till prestens hufvudpligt att känna sig såsom Herrans
sändebud, ej mindre till de styrda än till de styrande. Samma
vördnad och hörsamhet, som var konungens rätt, tillkommo nu
dem, som hans ord förde. Möjliga brister hos de styrande
upphäfva eller minska icke deras helgade myndighet. «Der
•konungen och hans herrar skulle i någon ting, såsom de ock
•menniskor äro och hafva dråpeliga svår ting att uträtta, finnas
•brottslige och ej rätteliga skicka sig i sitt embete, så må du
•dock icke ens i ditt hjerta illa tänka, ännu fast mindre utlåta
•dig i försmädelig ord emot dem. Konungen hafver Guds
«8mörjeoljo på sitt hufvud, hvarmed Gud hafver honom afskilt
•ifrån meniga hopen, och satt honom öfver undersåtarena, och
atilldelt honom andans ymniga och härliga gåfvor till att
förorätta sitt embete efter Guds inskjutelse och andans drift. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
