- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 5. Tal och föredrag vid offentliga tillfällen /
113

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som röjer sig, då talet är om det efterträdande regentparet,
oaktadt de af detta par mot Svedberg visade vida mångfaldigare
aktnings- och ynnestprof, såsom flitig och förtrolig brefvexling,
vänliga besök, rika skänker, o. s. v. Till och med hans djupa
tillgifvenhet för Carl den elfte, af hvilken han njöt bevisen af
det högsta förtroende *), är ej af samma innerliga art, som den
åt hans hjelteson egnade hyllning. Klarast framstår denna just
under konungens svåraste pröfningstider, såsom i Svedbergs
skrift: «Herre! ho tror vår predikan», i anledning af slaget vid
Pultava; i hans sorg öfver konungens landsflykt; i glädjen
Öfver hans återkomst; i benägenheten att sjelf underkasta sig
hårda försakelser i anledning af konungens stränga befallningar,
under det han frimodigt talade till andras skydd mot de
öfver-drifna fordringarna **). I allmänhet gifva Svedbergs enkla be-

*) «Kon. Carl XI hade för sed, att H. Maj:t sände efter mig i
skym-»ningen och lät mig komma i vidt aflägset rum på slottet, att ingen
men-•niska var der vi taltes vid, att ingen skulle derutaf få veta.» Den afund
och bitterhet, hvilken särdeles hos de höga väcktes af Svedbergs anseende
och inflytelse hos regenterna, sökte anledning att misstyda hans sätt att
deraf å högsta ort begagna sig, «der jag dock icke», säger han,
«missbru-«kade eller nu missbrukar öfverhetens nåd till någons förtret eller
för-■fång. Utan jag betjente och betjenar mig deraf till Onds församlings
■och lärarenas stora fromma och välstånd. Der Gud är bästa vittne till,
och mång prof äro derpå bevista.» Sjelfva den fiendskap, för hvilken
sådan ynnest honom blottställde, blef honom till nytta. wTänker jag saken
■i Guds fruktan rätt efter, så hafver jag största orsak att tacka Gudi
der-■före, att jag så förhatader och förföljder varder. Ty eljest kunde jag
■förhäfva mig och slå mig till säkerhet. Men nu håller mig Gud i
ty-■gelen, att jag destomera skall lefva i specht, och vandra varsamliga och
■förrätta mitt embete troliga och redeliga.»

*’) 1698 gjordes konungen af riksdagen det förslag, att af presternas
tertial och vederlag skulle en tiondedel till krigsgärd anslås. Upsala stift9
prester vände sig då till Domkapitlet med anhållan om skydd.
Erkebi-skop Svebilius mente det vara en oläglig tid att nu besvära K. Maj:t;
men Svedberg sade: presterna hafva antingen rätt eller orätt. I sednare
fallet måste de upplysas; i det förra måste vi föra deras talan. Sjelf reste
han nu till konungen och öfverlemnade en böneskrift, hvars följd blef för-

Fahlcrantz’ saml. Skrifter. V. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/5/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free