- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 5. Tal och föredrag vid offentliga tillfällen /
130

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lande eller Öfverträffande den lyssnande uppmärksamhetens
förhoppningar. Hvilken förlust, att så månget sinnrikt ord
bortilat med det ögonblick, då det föddes! — Han var egentligen
en handlingens man. Herföre väl mindre en pennans. Tiden
var honom i en mening af lika högt värde som i en annan
af ringa. I den ena var den honom en himmelens gåfva med
uppdrag att «verka medan dagen är», det anvista fältet för den
ändliges hyllning åt evigheten; i den andra — i den, som är
det namn, hvarunder verldsanden förgudar sig sjelf — var den
honom en strid mot det eviga. Ej under, att han i dennas
språk var en stationär, en fiende till frihet och upplysning, en
hierark, en absolutist. Att han i sjelfva verket var hierarkist
och monarkist, nemligen såsom dessa ord språkriktigt böra
förstås, bekände han gerna och med ädel sjelfkänsla. Och
hvilken man med hufvud och l\jerta och djupare insigter skulle
icke vara och erkänna sig vara detsamma P Hvilken så
beskaffad skulle ej medge och yrka, att det heliga, d. ä. det
idealiskt bästa, bör vara all mensklig verksamhets och stiftelses
princip? Och hvilken så beskaffad skulle ej medge och yrka,
att ett system — således äfven en samhällsförfattning — utan
principiell enhet är ett oting; att en författning, således en
mensklig anordning, ej kan föreskrifva den enhet, som blott
är andens.

Stränghet och mildhet — hvilka begrepp blott inför
oförståndet motsäga hvarandra — voro de tvenne
hufvudelementer-na i hans lif, såsom i hvarje verkligt stor mans —> begge af
samma ursprung. Hen sanna kärleken, den enda som är
«star-kare än döden», är, i relativt mått, ej blott ett eftersken men
en utstrålning af Hen, som «vill, att alla menniskor skola
frälste varda»; men dock i den heliga staden ej låter något
inkomma, «som besmitteligt är.»

En hvar, som kunde hysa misstro mot innerlighetens och
den stränga herdepligtens försmältning i Wiugårds hjerta, skulle
hafva känt denna misstro upplösas vid hans ännu på
ålderdomen ofta berättade och af fromma tårar bevittnade djupa minne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/5/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free