Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omedelbarare hans verksamhet står i beröring med
församlingens enskilda medlemmar, desto innerligare uppfattning och
verkliggörande af denna andens lag är nödigt
Vare härigenom vår hierarkism — efter orden: nit för
det heligas rätt — betecknad. Den är oss antvardad af det
heliga Ordet, af kärleken för bröderna, af vissheten att hvarje
menskligt samhälles högsta väl och värdighet är, att
inför-lifvas i Guds rike.
Endast det hos en hvar af Eder lefvande och sanna
medvetandet af de för oss alla gemensamma pligterna utgör det
vilkor, hvarunder äfven jag blifver i stånd att rätt utöfva mina
särskilda. Det är ock enda grunden för Edert rättvisa
bedömande af min blifvande verksamhet Öfver min viljas brister
— ifall sådana verkligt visa sig — domen med stränghet, men
med skonsamhet öfver dem, som hafva sin grund i min
förmågas gränser. Dessa brister, jag vet det, äro större, än man
skulle vänta hos den, till hvars bildning för embetet så många
gynnsamma förhållanden bort samverka. Men medvetandet af
dessa brister skall så mycket mer hålla mig uppmärksam på
mina förbindelsers vigt.
Det är i detta afseende min hugnad, att se mig närmast
omgifven och biträdd af män, hvilke med andelig vishet och
trohet förena den närmare kännedomen af Stiftets nuvarande
förhållanden och behof, samt att i Stiftets presterskap och lärare
veta mig äga — med få undantag — dels ungdomsvänner,
dels älskade lärjungar. Jag längtar att besökande Eder, och
sedan till gemensamma rådplägningar församlande Eder, ännu
mer fä befästa de gamla och de nya banden, till inbördes
lif-vande af våra heliga förbindelsers insigt och känsla.
Våra bemödanden för Guds rike elde oeh främje Han, som
ensam averkar i oss både vilja och gerning efter sitt goda
behag.» — Han är ännu i skeppet med läqungarna. Må då
stormen komma Han är hos de sina. De, hvilka hos sig
väcka Honom, såsom Han evigt vakar från ofvan, dem skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
