Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det vore utan tvifvel orätt att påstå, att vår tids verids
lighet eller religiösa förfall egentligen visade sig i positiv
ovilja mot christendomen, i gäckeriets eller den hatfulla
bitterhetens anfall. Tvärtom synes en tid af sådan råhet,
fordom oss väl bekant, vara temligen öfvervunnen.
Men positivt förströende makter af mera herrskande
grad, än förr, öfva nu sitt välde. Med förvärfvandets och
njutningens allt flera och allt lättare tillgängliga källor, genom
de hopade eröfringarna inom det sinnligas riken, hvilka i allt
vidsträcktare omfång göra all jordens krets med dess skatter
till mål för allmänt besittningstagande eller eftersträfvande, blir
det Öfverjordiska ryckt alltmer fjerran från själens blickar
och längtan. Lifvets träd, som äfven verldens barn hört
omtalas, bär ju hvarken de kunskapsgrenar eller de närings*
grenar, till hvilka tiden bjuder dem att höja sig.
Men föga vishet tillkännager sig från andra sidan i den
verksamhet, som — utgången från ett icke blott erkännande
men öfverskattande af detta onda — vill deremot använda
medel, som, fruktansvärdt nog, ‘ ytterligare aflägsna och afkyla de
redan från mensklighetens högre och högsta lif bortvända sin*
nen, missleda de redan från sanningen vilsekomna
föreställningar.
Huru mången förstår och lyder det djupsinniga budet:
aSkicker eder efter tiden.» — Huru mången af dem, som
starkast fördöma tiden, har förmåga och vishet nog att ens
studera och begripa denl eller att inse nödvändigheten såväl af
denna kännedom som af ett derigenom bestämdt handlingssätt,
så framt den föregifna förbättringsafsigten skall vinnas! —
Verldsmenniskorna, alltför stolta på sin inbillade bildningshöjd,
alltför tjusta af sina sällhetsidealer, lära ej besegras genom en
blott krigsförklaring, om anfallets orsak och fordringar ej äro
oemotsägligt rättvisa, och minst om den anfallande makten
visar sig svag — i vett oph i vilja.
Och kan någon, som vill och förmår grundligt betrakta
de framträdande åsigter, krafter och beteenden hos dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
