Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behofvet af en yttre församlings organisation, af ett dermed
förbundet embete? Innebär då erkännandet af alla christnes
presterlighet — och denna är ju identisk med det antydda
kallet — något förnekande af det speciella kallets helgd?
Tvärtom, just det rätt klara och allvarliga begreppet af kallet
sjelft och af de i dess andlighet grundade lagar lärer oss rätt
betydelsen och vigten af kyrklig författning, men tillika
vådan af dess förblandning med det väsendtliga.
Men inom den verld, som kallar sig protestantisk, huru
ytligt och svagt visar sig ej medvetandet och erkännandet af
den heliga mission, som i denna benämning innehålles. —
Fattadt i bemärkelsen af pligt och kall, sammanhänger ordet
mission, då frågan är om Evangeliska församlingens
protestantiska grundbestämmelse såsom chris t lig, så innerligt med samma
ords andra, vanligare och speciellare betydelse — den af
positiv verksamhet för Guds rikes utbredande bland ochristne —
att denna kan kallas dess thetiska sida, då den antithetiska,
den som egentligen utgör dess egenskap af protestantisk, är
striden mot allt ochristligt och främst mot den inom christna
verlden strängt organiserade makt, hvars upplösning är första
vilkoret för en fruktbärande positiv handling. Onekligen höra
begge verksamheterna nödvändigt tillsammans, om det stora
målet sökes. Ensidig handling är ej blott svag, utan sig
sjelf motverkande. Är nu denna ensidighet tillika åtföljd af
8måsinnighet, är det så mycket sämre. Obestridligt är väl, att
den antithetiska, den egentligt protestantiska verksamheten inom
den så sig kallande verlden, nu i hög grad lider af just dessa
svagheter. Men är det väl betydligt bättre i afseende på den
thetiska? Frågan kan framställas så väl beträffande
Evangeliska församlingen i dess helhet, som med afseende på de
särskilda till densamma sig räknande s. k. Statskyrkorna. Finnes
mellan dessa något sådant samband, som nödigt vore för
möjligheten af den samverkan, som väl rätteligen skulle erkännas
vara allas deras kallelse, eller visar sig ens en åtrå efter den
organism, som vore denna samverkans vilkor? Huru de, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
