Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagits — bör anses ocb bedrifvas såsom en kyrkans
hufvud-pligt, grundade sig det för några år sedan inom presteståndet
väckta och af detta till konung och medständer öfverlåtna
förslag, att dessa funktioner skulle inordnas såsom väsendtliga
beståndsdelar i hela kyrkoverksamhetens system. Detta ansågs
särskildt påkalladt, såsom ingående i den utvidgade
pligtutöf-ning, hvilken tidens skick ålade presterskapet, hvarigenom
nem-ligen alla de behof af andelig omsorg, hvari man bredvid
den officiella ville likasom kompletera denna, måtte afi» kyrkan
så tillfredsställas, att alla de förevändningar, som gynnade den
härmed förknippade afsöndringslusten, måtte förlora till och
med sitt sken. Med uppfyllandet af positiv pligt och
tillfredsställandet af församlingens verkliga behof och anspråk hoppades
man härigenom tillika kunna förena aflägsnandet af den
skadliga verksamhet, som ofta under ordets spridande sig
döljer. Det är klart, att härvid ingalunda misskändes eller
underkändes individers och associationers nit, då det bevisar sig rent
och vist, utan blott det nit, som genom sina frukter så svårt
bevisar sin källa, oförstånd och passion, d. ä. deras, som med
ropet på andlighet bemantla sin stora köttslighet, sitt
andearmod, en helt annan andans fattigdom, än deras, om hvilka
Herren säger, att «dem hörer himmelriket till.» — Yi vete, att
detta förslag om missionens samt bibel* och traktatspridningens
inordnande i den officiella kyrkoverksamhetens system icke då
vann det önskvärda afseendet, men vi måste vara trogne i
hoppet, att en sedan vunnen erfarenhet skall deråt bereda en
bättre framgång. — För de väl behöfliga väckelser, hvilka
försynen oss gifvit, äfven genom det bekymrande i tidens rörelser,
böre vi alltid vara djupt tacksamme, låtande dem lända oss
till varning och lifaktighet.
Vid frågan om den oro, som kunnat väckas af den
beviljade religionsfriheten, lärer väl mången tänka, att vida
mindre anledning till sådan oro vore gifven från den romerska
sidan, som ju icke ännu visat någon benägenhet att sig deraf
begagna, än från schismens och sektandans, under det likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
