Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar eller farhågor aftaga. Sällast den, hvars minnen försköt
nas af den starka pligttrohetens inre vittnesbörd, af höga
afsig-ters lyckliga fullbordan; men lycklig äfven den, för hvilken
i detta afseende medvetna bristers känsla mildras af den trogna
vänskapens rika erfarenhet. Få hafva väl i högre mått haft
sällheten af sådana minnen, än den, som nu förgäfves skulle
söka ord för denna sin förbindelse till så mången ibland Eder.
Utan tvifvel har under dessa dagar, hos de flesta af oss,
med minnet af vårt förra möte förenat sig åtanken af de
bröder, hvflka då med oss delade våra rådslag, våra hoppfulla
eller oroliga blickar mot den kommande tiden, men nu äro
höjde öfver eget behof af rådslag, ty «saken är afgjord», öfver
all oro, ja, öfver den här alltid bäfvande, emedan ovissa och
ofullkomliga, glädjen, nu förbytt i den oförgängliga.
Det är vid Stiftsraöten en lofvärd sed att för den
gemensamma åtanken framkalla bilden af någon för kyrkan i
allmänhet och helst för fosterbygden kär och vördnadsvärd
bortgången, dyrbar genom sina verk och sitt föredöme; en
hyllnings-gärd, visserligen likgiltig for dess föremål, men väckande för
de efterlefvande. En sådan egnades ock vid vårt sista möte
åt honom, hvars minne hos oss icke bleknar. Om ock ingen
så framstående förlust nu förenar allas våra tankar, så hvila
de dock med erkännande och välsignelse vid mången graf, som
gömmer stoftet af älskade bröder, med oss i tiden förenade,
ofta med den förtrogna vänskapens band, alltid med det heliga
kallets, i hvilket de gåfvo trohetens föresyn. Tårar vilja vid
dessa förlusters minne komma i våra ögon. Må de från
saknadens förädlas till en högre känslas, till tacksamhetens för
hvad vi ägt, och för Honom, som låter sina tjenare fara i frid,
hvilka i tiden hafva sett Hans herrlighet »såsom i ett mörkt
tal», men nu »ansigte mot ansigte.»
Yid vårt sista mötes afskedsstund sökte jag förena våra
tankar kring det djupt betydelsefulla budet: »Skicker eder efter
tiden!» och emedan «tiden är ond», full af bitterhet mot det
Fahlcrantz’ saml. Skrifter. V. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
