Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
den hyllning, hvilken de måste anse alltför helig att i lifvets
vanliga buller och Härd fåfängt förkunnas. De kunna icke
frukta, eller akta icke faran, att nu fördömmas såsom mörkrets
vänner, derföre att de bekänna sig älska ett annat ljus, än det
som lyser för stunden och prisas af den, och åter en gång
utsäga, hvad den förgätna, oförstådda eller missförstådda kraft
är, som ensam verkar allt evigt på jorden, emedan den sjelf
är det himmelska hos menniskan. De måste det ock nu, ty
ingen känner Gustaf Adolf, som icke vet, hvad denna kraft
är, hvars namn dock så ofta hinner vårt öra. Vid det
uttrycket, att det är Tron, som, i det den ensam fattar det
fullkomliga, äfven ensam gör det fullkomliga, och att all handling,
som icke har tron till grund, har ett ringa värde, skall väl
mången förundra sig att finna ett, såsom man kallar det, så
mystiskt ord, der han väntat sig orden hjeltekraft, själsstorhet,
eller något annat, genom hvilket den menskliga förträffligheten
vill göra sig gällande. Mången menar sig ock finna en
betänklighet i detta bruk af ett ord, en kraft, hvilken de anse
höra inom en viss magisk krets. Men det är blott klentron
eller vantron, som skapat denna magiska krets, och förvandlat
till ett obestämdt och vådligt ord, hvad för den verkligt
troende lefver såsom det rikaste och klaraste begrepp. Är det
ock så, att denna Guds kännedom, hvilken tillika nödvändigt
är och verkar lif, i sin högsta grad uppkommer vid
förnimmandet af Guds oändligt högsta förklaring i Christo — der
mången menar tron äga sitt enda rum eller efter Skriftens
ordalag ensam förekomma — så är det dock samma grundkraft,
som förnimmer och verkar allt godt äfven på upplysningens
lägre grader. Man tvekar att bestämma, huru mycket i Tron
är menniskans, huru mycket Guds. Dock denna hjertats
ursprungliga omedelbara förnimmelse af den fullkomliges
fullkomliga verld, som är så klar i barnets älskande själ; denna
växande känsla af den Helige, hvilken hos den, som sin första
kärlek vårdat, tidigare och klarare och fastare än all begreppets
besittning — hvilken dessutom ofta ej är annat än ett förmä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
