Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi skole gå till förgängelsens hem för att känna vår evighet,
till dödens, för att förstå lifvet. Det må ock synas en him-
melsk ordning, att döden, att han, som skall en gång föra de
trogna in i fulländelsens, i herrlighetens rike, beskickades
att äfven här höja vår själ upp från naturens till nådens.
Men är anblicken af döden alltid ett allvarligt budskap
från det osynliga landet, dit våra själar höra, så i tiden som i
evigheten — i sin stumhet dock predikande outsägliga ting,
väckelsens ord till de i syndens eller i de timliga omsorgernas
slummer försänkta, den högre tröstens ord till de fåfängligen
sörjande, förlossningens löften till de betryckta, ja till oss alla
lifvets ord, det lifvets, som af ingen död vet — så är dock
förlustens känsla så mycket renare, trösten så mycket heligare,
betraktelsen djupare vid deras bortgång, som till verlden eller
till en mängd omgifvande stått i ett innerligare, heligare
förhållande — när en herde, kallad af hjordarnas Herre, gått att
för sitt herdekall redogöra ■— när de läppar, som så många
gånger i de sinas namn utsagt: «Hsrr^ lär oss betänka att vi
dö måste — menniskan är förelagd* en gång dö och sedan
domen»; hvilka så ofta hafva talat om döden såsom väg till
odödligheten, till det lif, från hvars åtanke all kraft, all tröst,
all sann glädje äfven till det jordiska nedstiger — väl nu
hafva förstummats för våra yttre sinnen, men i denna stumhet
så mycket högre tala till vårt innersta de eviga orden:
cUpplyf-ter edra hjertan till Gud! när detta förgängliga ikläder sig
oförgänglighet och detta dödligas odödlighet, då skall ske hvad
skrifvet är: Du död, hvar är din udd? du graf, hvar är din
seger?»
Huru i förhöjd mån betydelsefull måste då ej för vår
känsla den stund vara, då ej blott en herde blifvit kallad från
sin hjord, men då ett lif slocknat, en mun tystnat, till hvilken
äfven kyrkans och vetenskapens främste män lyssnade, såsom
till en härold för djup vishet. Således, om denna graf bör
vara lärorikare än tusende andra, så är det emedan det lif, som
N här funnit sin gräns, sjdft var lärorikare, än tusende andras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
