Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty, sager Herren ändtligen: «Jag bor när dem, som en
förkrossad och ödmjuk anda haf va» — och det är af en sädan
anda, som det gemensamma templet vill vara ett uttryck; det
är till fostrande och bevarande af en sådan anda, som det
vill vara grundadt, som den gemensamma gudstjensten vill
verka.
Detta är den djupa betydelsen af namnet kyrka, äfven dä
det åt dessa församlingsrum gifves. Såsom det öfversinnliga
samfund, hvilket urbildligt bär detta namn —den kyrka, hvilken
Herren sjelf bygger på hälleberget tron, — i sig äger
sanningens, kärlekens, fridens kännetecken, så hafva ju de åt
andakten helgade boningar bestämmelsen att inom det
bekännande folket främja samma egenskaper, verka den
förening, som gör af alla ett hjerta och en själ, och inom
denna den själens lyftning, hvilken af gemensamhetens
känsla får sitt rätta lif väckt och bevaradt. — Det löfte, Jesus i
Fadrens namn gifvit hvarje troende: «Vi skole komma till honom
och blifva boende när honom», skulle det ej äfven gälla hvarje
i Herrans namn sannt sig församlande menighet? Kan ej
äfven denna, i glad känsla af Hans närvarelse, utbrista: «För
tro och hopp, du låter opp de himmelsportar klara: för
öf-vermod, för kött och blod, de skola slutna vara.»
Huru bor då Gud i helgedomen? Hvilket är det
samband mellan helgedomen och den ödmjuka andan, det
förkrossade hjertat, som tillkännages i orden: «Jag bor i helgedomen
och när dem, som en ödmjuk och förkrossad ande hafva?» Ar
det ej så, att för den som med ödmjuk anda — icke
förtröstande på egen förmåga och vishet, utan sökande ljus af ljusets
Fader, kraft hos «all nåds och krafts och visdoms Gud» —
med ett förkrossadt hjerta — med djup känsla af sina synder,
hvilken utesluter all förtröstan på egna gerningars förtjenst —
går upp i Herrans gårdar — för honom — då han instämmer
i allas bekännelse af synd och af tro, då han annammar de
till alla gifna bud och löften, då han blir delagtig af den åt
alla, alla, utdelade välsignelsen — för honom blir det klart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
