- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 5. Tal och föredrag vid offentliga tillfällen /
255

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anspråk, som alltid, och främst hos ungdom, bevittna att den
är fjerran från den äkta bildningens väg.

Jag vill ej deltaga i de lika fåviska ropen mot som för
den 8. k. tidsandan. Man förgäter, att tid har tvenne
bemärkelser: dels all tid såsom motsats mot evigheten, dels en
viss tidpunkt. Blott den förras anda är afgjordt ond — den
sednares beror af det godas eller ondas öfvervigt, ty striden
fortgår oupphörligt. — Men ovise äro de ifrare, som påstå att
vår tids anda tillika är tidsandan i den förra meningen. Det
egna för vår tid är att motsatsen uttalar sig öppnare, än
kanske någonsin förr, att striden är lifligare. Icke är vår tid
sämre än en föregående der före, att falska läror och syftningar
oförställdare framträda, utan sjelfva detta framträdande är
naturligt, emedan farorna äro mindre. Detta må anses såsom
en försynens skickelse att väcka de slumrande. Icke är en tid
ond derföre, att det onda och lögnen har härolder, utan
der-fore, att de, som sattes till det godas och sannas målsmän,
förgäta sin pligt. Hvem vet, historiens dom öfver vår tid blir
måhända i detta afseende den strängaste, liksom öfver den
förflutna, att det har kommit derhän.

För hvarje yngling, som med bevaradt hjerta och
deri-genom med ren blick gått framåt på den sanna bildningens
väg, kunna ej mera några sofismer beslöja det falska i de
principer, som nu djerfvast tala, eller det omoraliska i sättet
att göra dem gällande. — Målet är emancipationen från band,
som för det bevarade hjertat äro heliga behof, men bojor för
det förförda. — Det nit, hvarmed dess ordförande vändt sig
särskildt till det unga slägtet, och främst till den ungdom, af
hvars anda en kommande tid isynnerhet skall bero, är lika
kändt som naturligt. — Af ven medlet att förvilla med en
föregifven vetenskaplighets sken har icke blifvit försummadt.—
I den mån detta haft någon verkan, i den mån en appell till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/5/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free