Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sjelffrigörelsen äfven från heliga band, samt för det trogna
utskiftandet, så från katheder som predikstol, af Evangelii
funna skatter — till alla dessa ställen, hvilken varm
protestant låter ej mången gång sina tankar färdas, om det ock
ej blef honom gifvet att sjelf dem besöka. Och i denna
sistnämnda, minnesrikaste stad hvem går ej — i andanom eller i
verkligheten — fram till det tempel, på hvars port den
krigsförklaring anslogs, som nu, sedan 2:ne år, står förnyad i gyllene
skrift på de praktfulla bronsportarna. Och han går in genom
dem och fram mot det altare, på hvars ömse sidor höja sig
de ståtliga minnesvårdarna öfver Reformationens tvenne
trognaste skyddsfurstar, men vid hvars fot de tvenne enkla stenar
sträckas, hvilka omtala, att under dem hvila troshjeltarne:
Martinus, och — vid hans sida i döden såsom i lifvet —
Philippus. Dennes hvila är i dag 300-årig.
Såsom den sanna tron ej är utan brinnande kärlek, den
fullkomliga kärleken icke utan en helig tro, och de två
dock icke äro ett, så synes ock Herren, så väl vid den första,
rena församlingens bildande, som ock i dess återupplifvande i
Reformationen, hafva velat genom bestämda representanter låta
dessa tvenne Religionens hufvudelementer, särskild t och dock i
innerlig förening, framstå och verka. När trons Apostel, när
Paulus säger: «Om jag hade alla tro,så att jag försatte berg,
och hade icke kärleken, så vore jag intet», ock när kärlekens
Apostel, när Johannes säger: «Detta är hans bud, att vi
skole tro på hans sons Jesu Christi namn» och »detta är
segren, som öfvervinner verlden, vår tro», så sammansluter sig
deras bekännelse till en, trons och kärlekens oåtskiljelighet i
det andliga lifvets helhet. Och i nya personligheter uppträdde,
för gemensamt verk till den nyupplefvande kyrkans bildning,
åter en trons och en kärlekens härold. Det vill synas, att,
oaktadt allt, hvad i det allmänna tänkesättet var forberedt,
oaktad t de stora gåfvor, hvarmed Herren utrustat hvardera af
dem, skulle hvar för sig, utan den andra, lika litet kunnat
motstå och besegra den makt, mot hvilken redan så mången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
