Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härledande från lagens predikan hafva gjort sig skyldig till
papistisk rigtning. Segrande bestod han dock i striden.
Samtidiga härmed voro hans tvenne betänkanden mot Anabaptisterna,
för vår tid af serskildt intresse, såsom innehållande det hittills
grundligaste rättfärdigande af barndopet. Detta år, 1528, var
för Melanchton en tid af mångfaldigt lidande. Under det
högst besvärliga visitationsarbetet i Thiiringen gafs det honom
ej ens att i ett fredligt hem då och då återhemta krafterna.
Pesten nödgade till ett tumultuariskt förläggande af Universitetet
från Wittenberg till Jena. Dock var han trogen och afslog
kallelser, som för män mindre beherrskade af sanningens ande
skulle varit af stark lockelse.
Men nu kommo de tvenne år, hvilka, likasom de i
Reformationens historia sannolikt äro de inflytelserikaste, säkerligen
äro de vigtigaste i Melanchtons. Åtföljande sin Churfurste till
riksdagen i Speier 1529 — dette möte, så hotande för de
evangeliska, men så ärofullt genom den protest, som åt dem
der förvärfvade det oförgängliga namnet — kände Melanchton
sin så rena och starka men för bekymmer så tillgängliga själ
ängslas af stridiga farhågor. Under det han med en oro, ja
med ett klander, som visserligen sjelft är icke att prisa,
be-dömmer de Evangeliska Ständernas obenägenhet till eftergifter,
hvilka han — här icke tillräckligt skattande den modfulla och
bestämda bekännelsens nödvändighet och kraft — ansåg till
räddning af det hela tillåtliga, stod han dock tillika så
be-stämdt emot den ifrågasatta förbindelsen med den Schweitziska
Reformationens anhängare, att han utropade: «Heldre vill jag
dö, än att vår sak skulle befläckas af gemensamhet med den
Zwingliska. Det höfves oss icke att förstärka deras krafter,
som hylla en gudlös dogm, att icke förgiftet må vidare
spridas.» Och detta gift var, såsom vi vete, Elementernas i
Nattvarden blott symboliska dignitet, stridsfrågan tillika på det
samma år i Marburg hållna religionssamtal.
Men var det år än vigtigt, som åt bekännarena af det
Heliga Ordets högsta auktoritet gaf namnet Protestanter —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
