Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och vid granskningen af de uttryckssätt, hvilkas
skiljagtig-het är hufvudsakliga grunden for distinctionen mellan den
oförändrade och den s. k. förändrade Augsburgiska Bekännelsen,
måste man ju medgifva, att lika visst som äfven i den förra
kan inläggas en oluthersk mening, lika visst mås te i den
betydelse, som Melanchton visserligen ville i den sednare veta
förstådd, en rent Luthersk mening erkännas. Dock, vi måste
väl medgifva det, mera om fridskärlek än om vishet vittnade
den amfiboli, han i denna förändring sig tillät. Bekännarena
af Luthers och Calvins tro skulle i samma ord finna hvar
sin mening och af en sådan gemensamhet finna sig belåtna
med gemensamheten af en Confessionsskrift och i denna äga
enhetens kraft mot begges fiende. Hvilken svår missräkning
ligger i ett hopp på någon äfven pientissima fraus, derom har
isynnerhet vår tid gifvit ett erfarenhetsbevis, hvilket väl knappt
borde vara behöfligt för känslan af den fullkomliga klarhetens
och redlighetens oeftergifliga fordran främst i heliga ting.
Den så kallade Unionens försök hade sin källa i samma slags
kärleksfulla mening, men har i sin historia samma vittnesbörd
om ovisheten af ett medel, som förnekar tron på den kraft,
hvilken ensamt tillhörer den obeslöjade bekännelsen.
Bittrast af allt smärtade dock Melanchton de misstankar
om svikande trohet i bekännelsen, hvilka hans fiender sökte
mot honom hos Luther väcka och nära, och som, om än
mot-vägda af dennes så länge och så kraftigt grundade öfvertygelse
om Melanehtons innersta trosfasthet, likväl någon gång gåfvo
en lätt ofridens stämpel åt deras förhållande.
Men först sedan Melanchton åt den eviga friden invigt
denne sin fader i Christo, stod han ensam bland den växande
hären af dessa Theologer, från hvilkas «rabies» han suckade
efter befrielse och som numera ej återhöllos af vördnaden för
den store. Det är från denna tid, som den nästan oafbrutna.
storm begynnar, hvilken gjorde hans sednaste lifsperiod till en
beständig suckan efter en frid i döden, som ej mera stod att
Fahlerantz’ saml. Skrifter. V. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
