Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det omedelbara medvetandet af tänkandets rätt och förmåga
inses vara ett bevis, att sjelfva denna förmåga och dess grad
och således äfven ett (for menniskan) transrationellt och
således (för henne) supranaturellt gebiet — är ett gifvet. Na-
dessa ursprungliga tankelagars absoluta sanning är ett prius for allt
användande af dem, och att således denna visshet är ett högre vetande, än
allt genom ratiocininm vunnet, och ett vilkor för all denna secundära (pä
auktoriteten af tankelagarnas ofelbarhet grundade) visshet. Men detta
primitiva vetande måste, såsom genom sjelfva denna sin urprioritet skiljdt
från all derifrån deriverad eller derpå hvilande visshet, äfven hafva ett
särskildt namn, och detta namn kan ej blifva annat än namnet Tro, i
ordets största bemärkelse. Att tron, såsom vetande, icke blott är form
men äfven är innehåll; att den således ej kan vara annat, än andens
medvetande af tankelagarnas ofelbarhet såsom Gudagåfva; att tron således
redan i denna första potens är tro på Gud, hvari nödvändigt ingår ej
blott existensens men ock väsendets idé; att i denna väsendets, den
oändligt fullkomliga personlighetens idé, hela den deraf bestämda gudomliga
verlds- och verksamhets- och meddelningsidéen upprinner och klarnar; att
af denna idé den kausalitet, som för oss är natur, får ändlighetens,
beroendets, inferioriteten8 betydelse; — att således den nödvändiga
distinktionen af det för menniskan naturliga och öfvernaturliga är insedd, och
följaktligen just på rationell väg den rent supranaturalistiska ståndpunkten
hunnen — torde vara tydligt. Det är ock den rätta vägen hvarpå
åtminstone vetenskapsmannen bör hinna den; ett oklart medvetande deraf
är för honom lika skadligt som dock — allmänt.
Men motsatsen af en sådan äkta rationalitet är just det förfarande,
som vanligen kallar sig rationalism, ehuru i grunden irrationellt,
nemli-gen, som, stannande på den theoretiska egoismens naturliga ståndpunkt,
väl antager tankelagarnas ofelbarhet, men, alldeles mot sin bekända
princip, demonstrationens nödvändighet för all visshet, ej undersöker detta
antagandes grund, utan begynner från bekännandet af det menskliga,
d. ä. individuella förnuftets identitet med det gudomliga. — Det är
egoismens innersta manifestation och sjelfparodi, tillintetgörande sig sjelf och
således hela sin verksamhets giltighet redan i denna första bekännelse.
Emedlertid, såsom denna åsigt är den naturligaste, så gör den
sig naturligen gällande såsom den sanna, icke allenast hos och inför hela
slägtets pluralitet, utan ock hos mängden af vetenskapsmän — hvarföre
ock filosofemerna allmänneligen hvila på denna rationalistiska förutsättning.
«TJns ist das Denken einmal seit Adam angethan», säger en af dess
nyaste ordförande (Chalybæus, Hist. Entw. der Specul. Phil. von Kant
bis Hegel. Dresden 1837). Han hade kunnat säga: «Uns ist die Petitio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
