Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dans beskedliga anspråk. Men när nu mot dessa anfall
chri-stendomens försvarare uppträdde, och stridens resultat (nemligen
ådagaläggandet, att de välkomna lärorna, hvartill Deister och
Naturalister kommit, sjelfva voro följden af missförstånd, af
okunnighet, af sofismer, af förfalskningar, och att christendomen
åtminstone i allmän mening egde en gudomlig grund)
fram-trädt med en oemotsäglighet, mot hvilken äfven de ifrigaste
anhängare af det nya ljuset svårligen kunde förhärda sig, och
massan stod der åter hjelplös med sina kärvunna anspråk och
förhoppningar, blickande efter auktoritet för en efter dessa så
mycket som möjligt sig accommoderande åsigt af
christendomen; så var både fenomenet af den historiskt s. k.
rationalismen och dess framgång någonting helt naturligt, och
kunde ej uteblifva. Sanningskärlek eller vetenskapligt intresse
be-höfde dervid alldeles icke komma i fråga. Alla fosterbarn af
den nya upplysningen, folk och regenter, stodo fardiga,
längtande blott efter det behöfliga lärdomsskenets stöd, utbjudande,
mer eller mindre oförtäckt, all den mångfaldiga lön, som de
hafva att utskifta, och som kan framlocka äfven de omognaste
försökare: ynnest, bifall och berömmelse; vigtiga, indrägtiga
platser; skydd och medhåll mot de stränga theologer; vänligt
öfverseende med såväl grundlighetens som alla andra brister
o. s. v. Och hvem kan undra, att de sökande kommo och
komma i täflande skaror; att äfven de (liksom förr är sagdt
om katolicismens kämpar) lätteligen tröstade sig med massans
bifall mot de få allvarligares och djupare seendes indignation?
Deras method var dem af tidens önskningar föreskrifven. De
hade att åt menskliga naturen och särdeles åt det naturliga
förståndet (hvars tecken, under namn af förnuft, de satte i
skölden) vindicera all möjlig rätt och värdighet. De hade att,
i nödvändigt förhållande härtill, så mycket som möjligt
nedbringa och bortförklara eller moderat förklara såväl betydelsen
som auktoriteten af de kunskapskällor för christendomen, hvilka
man, ty värr! icke kunde fullkomligt blifva af med. De hade
att moderera församlingens författning och cultus på ett sätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
