Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det högre och vigtigare är dock den andliga fonden, d. ä.
de personers beskaffenhet, hvilka skola såsom missionärer utgå.
I afseende på dessa är mycket att iakttaga: framkallandet,
pröf-vandet, bildandet, samt, vid och efter deras utsändning,
instruktionen och statens ledande förhållande under sjelfva
missionsarbetet. Afven härvid kunde af redan existerande
me-thoder mycket läras, ehuru samma urskilning, som erfordrades
att här bland det myckna oförståndiga utvälja det goda, väl
ock borde vara tillräcklig för att på egen hand uppgöra hela
arbetssystemet. De bästa lärdomar, som från andras methoder
kunde hämtas, utgå väl af de rätt granskade resultaterna af
dessa methoder.
I afseende på framkallandet måste väl, utom den effekt,
som härvid må ligga i den religiösa undervisningen och kulten
i allmänhet, det blifva statens speciella pligt att på ett bestämdt
sätt uppmana samt efterforska, hvilka som kunna hafva en
verklig håg och erforderliga gåfvor för det omedelbara
missionsarbetet. Huruvida särskilda anstalter böra finnas med afsigt
att framkalla och utbilda sjelfva denna lust och håg, är en
fråga, som för de flesta skall synas innebära ett öfverdrifvet
nit, men för det rätt konseqventa betraktandet af saken är den
ingalunda främmande, då målet anses såsom hvarje menniska
högst värdigt och då den christliga staten väl ej får räkna
besvären och farorna såsom äfven för personen vigtigare, än
sällheten af en sådan verksamhet. Till och med till martyrer
torde en christlig stat hafva rätt att uppfostra sina barn. Är
ej den vanliga militäruppfostran ett sådant erkännade, och
detta dock för ett i allmänhet så ringa mål och så ringa
ersättning? — Pröfningen vare noggrann. Huru mången går ej
redan åstad af fåfänga, af superstition, af vagabunderi, af
lyck-sökeri, o. s. v., utan ren kallelse och utan gåfvor? Skulle
ej många af dessa lockelser till och med stegras, om staten
blefve sändare och garant? — En skarp menniskokännedom
fordras hos den pröfvande och ytterligare uppfostrande
auktoriteten, en stor förmåga att antingen kärleksfullt förädla de rao*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
