Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kunde väl vara ett hopp, att genom den frigifna
kon-ventikelrätten skulle den lockelse till isolering och till kyrkohat,
som hittills näres af tvångets sken, upplösas eller minskas; dock
torde vara betänkligt att bygga allt på ett sådant hopp. De
hittills egentligen verksamma äfventyrarenas lust att beundras
och herrska vore väl derigenom lika litet upphäfd som de
enfaldiges benägenhet att låta sig af sådana dragas och ledas.
Men fältet för de förras söndrande, om ock sjelft
osamman-hängande arbete blefve oändligen vidgadt Ty huru stor blefve
verkligen den rent kyrkliga makten emot denna? Hvad
ligger i naturen och hvad vittnar erfarenheten i detta
hänseende?
Isynnerhet för det naturliga högmodet innebär
separatismen begripligen de starkaste lockelser, serdeles då frihetskänslan,
emancipationen, om ock från diktade band och i utbyte mot
verkliga — sjelfbestämmelsens negativa sida, — derunder
innefattas. Detta högmod är så öppet för ingifvelserna om en
vunnen hög plats i Guds rike och Guds ynnest (hvaraf tillika
fördelarna äro så vigtiga), att man från denna höjd har den
tillfredsställelsen att med ömkan eller förakt se ned på dem,
som utantill äro.
Och att i och genom denna enkannerliga gudstjenst och
det öppna tillträdet för ofvanbeskrifna sjelfkallade ledare
kyrkans betydelse nedsättes och således separatismen både positivt
och negativt frammanas, lärer svårligen kunna nekas.
Hvad erfarenheten angår, så torde ej vara nödigt att
återgå till de lärdomar, som af kyrkans historia i allmänhet
meddelas om det gemensamma i alla schismer och alla sekter
(i hvilka merendels sjelfva det schismatiska befinnes mera
lockande och qvarhållande än något dogmatiskt element). Det
kan vara nog och öfvernog att betrakta vår tids och vårt lands
företeelser i detta afseende.
Jag vördar deras känsla, hvilka i vår tids s. k. andliga
rörelser tro sig se en öfvervägande andlig princip. Min
erfarenhet har ej förunnat mig denna hugnad. Det samma torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
