Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu i dess materiela syftning och med lekamliga vapen, men
till så mycket vidsträcktare territorium och så mycket fastare
besittning. — Men der herrskar äfven en sinnligare tradition.
När jag en gång från Eom skref, att dess s. k. christendom
ej är annat än en öfverkorsad hedendom, så var ej enda
meningen den, att en i grund hednisk, d. v. s. naturhyllande
riktning der är förskönad med en christiig phraseologi, utan
tillika den, att det just är den gamla specielt Romerska
hedendomen, dess seder och bruk, som gå igen och stå qvar i
tusende småformer af dess cultus. I en för några år sedan
utkommen skrift med den enkla titeln Rom är detta
förhållande på det mest lärda och öfvertygande sätt ådagalagdt.
Jesuitismen, oaktadt det hemlighetsfulla i dess
handlingssätt, har dock ej kunnat undgå att just uppenbara det
innersta af Romanismens väsen. Kan man ock säga, att den
såsom Orden står på egen grund; att den snarare gör den
heliga Romerska kyrkan till medel för sina planer än tvärtom;
att den Romerska kyrkan sjelf än af bäfvan för denna makt
vill tillintetgöra den, än gynnat den såsom den mäktigaste
organ för hennes sträfvanden, så kan dock ej nekas, att
slutsyftningen af dessa — verldseröfringen, vunnen genom appell till
menniskans syndiga natur — har hon med Jesuitismen
gemensam, om hon ock skyr för ej blott att såsom denna låta
den lätt upptäckeligt genomskimra hennes handlingssätt, utan
till och med att för sig sjelf fullt erkänna densamma. Hon
vill ej till den grad som Jesuiter-orden bekänna lofligheten, ja,
förtjenstligheten af alla medel för sådant ändamål; hon
vill ej så säga ut, att sedligheten och dess begrepp blott äro
fictioner af den menskliga svagheten, hvilka måste
undan-rödjas, om slutmålet skall vinnas.
Med orden propagandism, proselytism, forbindes allmänt
en klandrande dom, och likväl torde sådant vara ej blott
natur, utan pligt hos en hvar, som menar sig ega hvad som
borde vara allas, emedan det skulle utgöra hvarjes värdighet
och sällhet. Dock är ingen bekännelse, som så öppet och fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
