Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trogna, utan synas deri ytterligare befästade. — Allt detta
ådagalägger blott, att inom det vår andes område, som står i
omedelbar beröring med det öf v er naturliga, är det icke
bevisningen, det blott rationela, som utöfvar bögsta väldet, utan
antingen en sup ra- eller infrarationel maktprincip.
Men äro väl härigenom alla s. k. religiösa meningar eller
systemer ställda på samma linea? Ar bevislighetenaf den
enas företräde framför den andra, och isynnerhet af någons
absoluta sanning en omöjlighet, en motsägelse? Kan någon,
som vill försöka en sådan bevisning, ställa sig sjelf utom
inflytelse af denna allmänna makt?
Här torde väl det enda svaret ligga i den motsats af
ar-chetypon och ectypon, som vetenskapen måste tillåta tron att
för henne diktera. Hon bekänner, att blott i och af Gud är
sanningen, ty Gud är sanningen, och att evinnerligt blott
approximativ blifver den besittning, det delfående deraf, som kan
blifva den ändliges; men att absolut är vissheten, att Gud
vill uppenbara sig, d. ä. sitt väsen och sin vilja, för
menni-skorna, och att denna uppenbarelse är sanning i sig, ehuru
dess sannblifvande hos menniskorna har vilkor, som måste bero
af dessas frihet. Så bekänner hon ock enligt trons diktamen,
att öfvertygande grunder för den, om än blott
approximativa uppfattningens dock väsendtliga sanning måste gifvas,
och då inga andra sådana grunder kunna finnas eller äro kända
än i tankens, känslans, den historiska pröfningens och framfor
allt i Gudaidéens förmåga och lagar, kan denna väsentliga
sanning icke finnas i den bekännelse, det system, som hos alla
i och af densamma ej fostrade revolterar dessa. De måste tro,
att, då en sådan inflytelse icke finnes eller åtminstone förnekas
hos bekännarena, detta antingen är en osanning eller ett bevis
på denna bekännelses makt att undertrycka sjelfva dessa
förmågor. Och det är ej blott inom katolicismen, som denna
osanningens makt sig visar, om ock ingenstädes så full eller så
utbildad. — Att här framhafva, huru för tanke, för känsla,
för historisk granskning och framför allt för Gudaidéens inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
