Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och obetänksamhetens». Med den förra menar han «den
kortsynta medelmåttan, som lånar vishetens namn och
anseende», med den senare «ett bemödande, som höjer sig
öf-ver förmågan, eller en förmåga, som höjer sig öfver det
tillbörliga», som «mindre söker dugbarhetens visa inrättning och
prydlighetens behag, än den spänning, som fordras att åstadkomma
stora verkningar». Dessa vilja beundran och nöjas icke med
en crstående eller sittande läsares beröm: det måste ske af en
knäböjande»; de «hvälfva sorglöst eldskroppen af sitt snille
öfver alla ämnen, och bedaga ofta deras minst behöriga sidor».
Hans egen definition på snille är: «förståndet, känslan,
bild-ningskraften i gemensam flygt, lyftande eller styrande
hvarandra». Beträffande snillets förhållande till smaken medger han,
att de egentligen blott äro serskilda namn på samma sak, «ty
är det icke samma själsegenskap, som lär konstnärn både att
undvika det falska och stötande och att finna det sanna, det
träffande, hvarmed han förtjusar». Han säger vidare: «man kan
icke neka poeten, som skapar stort — smak i det stora; han
skapar lyckligen, fastän vårdslösadt i dess ringare delar. Man
kan icke neka kännaren, som skrifver, snille, i det han skrifver
med behag, fastän utan förtjenst af stora eller träffande drag».
Snillet och smaken skulle då «endast åtskilja sig i starkare eller
svagare, djupare eller ytligare behag». Men man bör ej, menar
han, «ingå i dessa finare forskningar, utan hellre behålla den
allmänna meningen», att snillets högre fält äro «rikedoraen,
styrkan, höjden af tankar, bilder, sinnesrörelser», men »smakens
egentliga förtjenst: gåfvan för det angenäma, uttryckets,
vändningens, med ett ord stylens behag», men «detta begrepp om
smaken är blott halft och ofullkomligt», ty »ehuru icke må
nekas att uttryckets och skrifsättets behag förutsätta och bevisa
hvad man kallar smak, så äger det icke lika sanning att den
endast består i dessa egenskaper». Eljest skulle nemligen följa
att i de vittra arbeten, »som hafva vida större fordran på hög
ande och stark effekt än på det egentligen angenäma och de
fina behagen, smakens förtjenst kunde antingen helt och hållet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
