Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den befriande formeln. — Vi äro långt ifrån att tro oss om
denna förmåga i afseende på den analoga bildningsverld, som
nu med så allmän längtan, så allmänt hopp emotses; men vi
ville offra allt, sjelfva vår blygsamhet, för att åtminstone i
någon mån lätta förlossningen af den idé, hvarmed vår tid
synes välsignad.
Ordning och grundlighet skall i afhandlingen eftersträfvas,
men vi lemna åt hvarje läsares godtycke att bestämma, om vi
häruti mer ledas af en dessa egenskapers nödvändighet eller af
en älskvärd och klok benägenhet att genom accoraodation till
lemningarna af en äldre tids pedantiska anspråk vinna för den
goda saken äfven dem, som ifrån fördomarna icke ännu gjort
sig fullt fria. Hit hörer först en blick på kälkborgare-idéens
historiska grund och sida. Man vill då se den dunkelt
jernn-årig med meusklighets- eller rättare med statsbegreppet. All
folks tro finner i ett fordom, så i religiöst som politiskt
afseende, idealet afjden sedlighets och sällhets fullkomning
hvartill vi äro kallade (huruvida detta fordom äger någon
slägt-skap med fördom, och huruvida således den fördomsfrie med
lika säkerhet ler åt denna tro, som han anser den umbärlig
vid upp- och verkliggörandet af det ideal, hvars matrix hans
sjelfständiga förnuft är, lemna vi i följd af ofvannämnde
acco-modation oafgjordt, och göre deraf endast det bruk, vi kunna).
Liksom hvarje menniska ser en himmel i det blåa töcken,
hvarmed afståndet och den omogna tankekraften omslutit hennes
barndomsminnen, och i hvilket hvarje nytt föremål, hvarje ny
njutning qvarbehåller den förgyllning, hvarmed den första
förvånade glädjen öfvergjöt dem, så ser ock den stora menniskan
menskligheten med tjusning tillbaka till sin barndom och
älskar dess första skymtande gryning såsom allt mystiskt.
Ingen reflexion kan, hvarken hos den fullväxta individen eller
det fullväxta slägtet, fullt besegra makten af denna illusion,
och, trom det, hon bör icke heller göra det Ingen oöfver- .
vinnerlig svaghet blef oss utan afsigt gifven. Skulle ej t. ex.
denna vara en väckare och ett ledande stöd för vårt bild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
