Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillika vore en symbol af någonting ädlare — t. ex.
framåtskridandet — hvarom sedermera. I Adams eget språk är
väl billigast att åtminstone söka någon upplysning. Vi finna
då i Hebreiskan orden: chäläk: lott, besittning; chalak:
halhet; chalah: skägglös; cheleka: usling; chalakat: stor
kruka etc., men oss besparas mödan att med stor konst i
någon eller flera af dessa zadices finna vår tillfredsställelse, genom
den enda och goda orientaliska roten chalak: bilda; hvaraf
chelk: bildning. En bildningens eller de bildades republik vore
således kälkestad och dess borgare kälkborgare; ändeisen
och begreppet stad eller kanske ursprungligare stat behöfver
icke på samma sätt upprotas, och man måste medgifva, att de
rötter som kunde pågissas — t. ex. sata: af vika, vara
otrogen; sa t a t: sätta, o. s. v.— icke göra nog. Detta ord kunde
väl anses såsom en blott ändelse, hvilken medföljt vid
traditionens öfvergång till norden, om det ej torde finnas, att denna
stat tillhör norden genom en något innerligare besittningsrätt,
än blotta traditionens. Vidare må märkas: Chälkat, en
preste-stad i Assers stam (Jos. 19: 25; 21: 31) samt en annan ort
af samma namn invid Gibeon {2 Sam. 2: 16) eller Assyriska
staden Kälach, eller landet Cheloch (2 Kon. 17: 6; 18: 11),
hvilket antingen är den af Strabo och Ptolomeus omtalade
Assyriska provinsen Calachene eller kalifsommarresidenset
C hel ko, som Assemann omtalar. I alla dessa ligger onekligt
någon ting kälkaktigt till grund och de hafva sannolikt nog
sin slägtskap med både ämnet och saken. Icke utan grund
kan man anse dem såsom bi-loger af den stora moder-logen.
Men hvar finna vi ändtligen denna? Eller hafva vi rätt att
anse den blott såsom en allegori af det äkta statsidealet,
lef-vande och existerande blott i det sanna förnuftets nödvändiga
lagar? Det tyckes väl, som vore det i hufvudsaken detsamma
och ett visst f. d. kälkestads historiska existens, i tiden och
rummet, likgiltig, så snart det är afgjordt att det kan och bör
existera. Likväl är och blifver det för menniskan, isynnerhet
begynnaren, hugnande, att se sina bättre önskningars möjlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
