Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I tempel skall den mörka hålan bytas
Och hymner stiga från den stilla grafven.
(Efter några timmars mellantid)
Sista Scenen.
(Utanför Keltons grotta, ur hvilken herr Fleisehman
kommer ut)
Jag har sett nog! Finns någon sann martyr,
Så är det säkert jag. Den rö, som pöbeln styr,
Jag dock förakta vet, och derfor får jag lida.
Den dag af sans och smak, som nyss sig börjat sprida,
Hur snabbt den mörknade för svärmeriets svek.
Hur såg jag hop på hop, af Bispens tubb och smek,
Från ljusets fanor fly och tro på underverken,
Och sjunga med också — se det är fula märken!
Men starkast blef dock tron och alldeles fatal,
När efter slutad sång, precist som på signal,
De sju insomnade, att aldrig väckas mera. —
Och likväl, vill man blott helt litet resonnera,
Så blir ju allt så klart och så naturligt bra.
Går det ej lika till med björnen ock? — Hvaba?
Han sofver som en stock, och utan att fortära,
Sitt runda halfva år; häraf vi kunne lära,
Att sömn och luftfritt rum det verkar såsom mat
Och man mår väl deraf; se så der ackurat
Min enkla mening är. Nu kan man lätt sig tänka:
Att när som muren refs och luften fick sig sänka
Helt varm till grottans folk, då nöso sofvarne,
Och nöso än en gång, och väcktes ett tu tre.
Nå vidare! När nu den gräseliga värmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
