Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att mest ett litet Eden hade uppstått;
Att ofvan höga mura förföriskt vinkat
Granat, oranger, drufvor; sångens fogel
I toppen sqvallrat för den fikne vandrarn:
Hur ros och lilja kysstes ned i dalen,
Och mycket skönare än ros och lilja
Kring dammen lekte, der den höga himlen
I spegeln såg sig, hvilkens ram var bildad
Af alla verldens blommor, och bland dessa
Fram tittande små engelhufvun logo;
Hur der serverades med idel rätter,
Som, lika gynnande för smak och smältning,
Ej nånsin ge indigestion, men väcka
Lifslust och mod och hopp — precist som våren
I Frithiofs frestelse, — hur dryck der skänktes
Af nektar, mildrad med en droppa lethe,
Som borttog allt hvad utom muren qvalde.
Och priset ? — Liksom i frimureriet,
Vid porten all metall man skulle bortge;
Ty annat guld, än ljusets, tåls der icke,
Och endast sångens silfver, viljans stål. —
Hvad mål de sköna jungfrur härmed ägde,
Jag törs ej gissa — utan tvifvel intet,
Om ej ett glädtigt lif i muntert sällskap
Af öppna ynglingar, som gerna följa
En vink, af hvilken lust och ära låfvas.
Att gissa de resursser, som förslogo
Till slika kostnader, är ännu värre;
Ofvanifrån de kommo, sägs det; — säkert
Dock ej från Lappland — och hvad rör det oss!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
