Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AENEAS.
0 drottning! Ni rör opp en sorg, jag borde glömma.
DIDO.
Sjelf enka, har jag lärt vid andras plågor ömma.
(Ascanius återkommer med portföljen.)
Der ha vi edra minnens lilla verld,
Så rik Hk väl på all den storas minnen,
Få fröjd och ära, som på blod och tårar.
Der gömmes ett i lågor offradt rike,
Der suckar skuggan af en tillbedd maka;
När skola väl de nya tecknas der?
(Till Tärnorna.)
Bringt Sessel, Grazien! Wir wollen ruhen.
(Man sätter sig.)
AENEAS.
1 ordning följer Bions sista öde —
DIDO.
Nej, nog om stridens damm och ärans falt,
Der ingen blomma växer, ingen suck
Af saligt vemod hörs, blott dödens suck,
Och ingen annan bäck, än blodets, susar.
Yi damer älska äran, det är sannt,
Men, ack! vår fantasi är vek; vi frukta
De faror, dem vi höra lifligt målas,
Och bäfva för berättarns eget lif,
Om än han oskadd sitter vid vår sida.
Sök någonting, som stillar och förnöjer
Det så af krigets larm förstörda hjertat.
Finns intet tecknadt om er första känsla,
Då er Creusa blef er själs gudinna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
